UFC – Sollefteå 2-0 (1-0),

 Jaha. 2-0 mot Sollefteå. 

 

En kass första halvlek där Simon nickar in enda målet på hörna. Annars segt, trist, stillastående och lojt. Grått, om vi ska tala i färger. 

 

I andra halvlek byts jag in och då blir det genast liv, fart och frenesi i UFC-spele… Nej, inte direkt. När jag stegar ut genom spelargången så har Kung Bore gått bärsärk över Gammlia och planen har på femton minuters pausvila blivit kritvit av ett centimetertjockt lager nysnö. 

 

Andra halvlekens första kvart blev mer en farsliknande sketch än en fotbollsmatch i syfte att träna ihop ett vettigt samspel. 

 

Snön sprangs väl bort så småningom – det fastnade isklumpar under de genomblöta skorna – och vi lyckades väl till slut få igång någonting som liknade ett vettigt bollrull. 

 

Jag vet att Sollefteås idé under fjolåret kunde rubriceras som Långa bollar på Bengt. Det var förståeligt – för då hade man Daniel Johansson, ex-IFK Göteborgare och författare till fjolårets hårdast bestraffade blogginlägg, och Dragan Kapcevic, numera allsvensk i Gefle, på topp. 

 

Nu hade man… ingenting. Ändå höll man fast vid samma taktik. 

 

En gång kom man på riktigt igenom. Deras anfallare löper bakom backlinjen, jag tar upp jakten någon meter bakom, tar – min erkända seghet till trots – in på killen och till slut är vi jämsides. Ni är väl medvetna om att det här är min blogg och att jag därigenom kan skriva lite vad fan jag vill och höfta med sanningen; men ni får ta mig på mitt goda ord som sportjournalist… fotbollsproffs… studerande… kollektivboende fattigjon att när han petar bollen framåt i ett ryck så bryter jag bollbanan och petar bollen till hörna. 

 

Deras anfallare faller i situationen och domaren pekar på straffpunkten. 

 

Jojo. Det skall dock sägas att domaren befann sig förnämt positionerad vid mittcirkeln och våra spelare i samma region, som såg situationen bakifrån, berättade efter matchen att de "tyckte det såg ut som en solklar straff". Så han är väl lite ursäktad. Jag ska hålla mig från att "go all Danne J on him". 

 

Det var inte straff och det tror ajg alla bättre positionerade individer – förutom den fallande anfallaren kanske – håller med mig om. 

 

Nåväl. Deras engelske mittback slår straffen. Vår från Umedalen inlånade målvakt Jim går åt rätt håll och räddar – bara för att returen retsamt ska leta sig rakt ut till straffslagaren igen. Men vet ni? Jim fläker sig i ordets rätta bemärkelse och räddar igen. 

 

Det slutar 2-0, vi har väl bud på ett antal till baljor men framför allt Arestavs krut verkade blötts ner av snöfallet. 

 

Ännu en stabil seger mot ett mediokert motstånd som inte pressade eller hotade oss det minsta. 

 

Jag vet inte riktigt vad det ger. De här matcherna säger inte mycket om var vi står mot bra Division I-motstånd. 

 

Två matcher tar upp stora delar av helgen som bara springer förbi. 

 

Så vad tar vi egentligen med oss från helgen?

 

Tja, jag fascinerades över att Ali fick svaret att det skulle ta "ungefär en timme och tjugo minuter" att få sin pizza häromdagen från Robertos på Teg. Jag undrade hur pass mycket godare deras pizzor måste vara jämfört med alla "femton minuter, en kvart"-hak. 

 

Så ikväll, efter hundratrettiofem minuters matchande i helgen och hundraåttio minuters matchande helgen innan, kände jag att jag gjort mig förtjänt av en bättre deg. Så det här tar jag med mig kalorimässigt från helgen:

 

 

Det tog en dryg timme från det att jag ringde till att jag hade pizzan – en UEFA med tomat, ost, skogschampinjoner, bacon och tomatskivor – under min glupska mungipa. 

 

Den var också riktigt god – men det som gjorde hela pizzaäventyret värt tiden och slantarna var att jag åt pizzan på plats på pizzerian. Och att de där hade teve. 

 

Mästarnas Mästare är ett klassprogram – att Ingemar Stenmark, 54, skulle dominera var ingen skräll, men mest imponerad blev man ju av den sextionio åriga tanten som slog både fotbollspelare och cyklister i 90-graderstävlingen – och även om ljudet var väldigt nedskruvat så att jag knappt hörde ett ord så var det rörliga bilder på en teveskärm. 

 

Det är jag inte bortskämd med.