”Alla som kan stå upprätt på två ben är kallade på lördag”,

 Eftersom måndagen ägnades åt rehab på IKSU och tisdagen åt pimpling, dans, lek och plask och annan lättja så blev det ett fotbollspass på onsdagen istället för de vanliga löprundorna runt Nolias friidrottsoval. 

 

Det blev en väldigt lugn och något konstig träning. Större delen gick åt till en övning som… ja, den var inte tänkt till oss försvarsspelare i alla fall. Vi skulle "vara dumma" och "göra fel" för att ge anfallarna utrymme, tid och plats för att träna på sina rörelsemönster. 

 

En gång råkade jag, som ändå skulle agera mittback, följa en forward i dennes djupledslöpning och därför råkade mitt ben vara i vägen för dennes inspel. Då blev jag åtsagd på skarpen att jag skulle mig hålla undan och "vara ännu dummare". 

 

Det var konstigt. Jag menar… vara i vägen… det… det är ju det enda jag kan. 

 

Den lågintensiva träningen, där man var inne och petade i det mesta och stannade upp övningen gång på gång, avslutades dock med ett spel. Fem mot fem på liten yta och för första gången fick vi se vår nya andramålvakt, 38-årige Mattias Bergström från Umedalen, i aktion. 

 

Och jag tyckte faktiskt att han imponerade i reflexspelet och fläkte sig mellan stolparna fram och tillbaka i det intensiva tempot som få tvåbarnsfäder är kapabla till. 

 

Men; anledningen till att jag tog upp smålagsspelet är, förstås – det här borde ni lärt er vid det här laget, att mitt lag vann. 

 

Dagens träning, då? Nja, inte mycket att skriva hem om. Mer än att det var väldigt många borta. De föll bort en efter en på onsdagsträningen; vi började med att laget som inte spelade matchen agerade väggspelare på sidorna – men när man slog ut bollen mot sidorna under de sista matcherna så stod det helt plötsligt inga spelare där. 

 

Ali åkte dessutom i tisdagskväll hem till sitt Skåne och Böni till sin Kosken till sitt Finland i halvannan vecka – så det är ingen manstark trupp vi ställer på benen i lördagens träningsmatch mot IFK Luleå. "Alla som kan stå upprätt på två ben är kallade", sas det i kallelsen. Några av de som saknas är, förutom nämnda Ali och Böni, Wennebro, Kvist, Arestav, Jens Sjöström den vanligtvis hele och Joel Burström. 

 

… om jag vann dagens träningsspel? Nej. För det blev snopet nog inget spel. 

 

Efter träningen bjöd födelsedagsbarnet Erik Lundström på smäckra hembakade morsbakade kakor. Och inte nog med det. Han slog sedan dessutom frikostligt upp portarna till sitt föräldrahem där det bjöds på tacos och direktsänd livehockey. 

 

Jonas Nilsson, Henke Sennström, Johan Larsson, Jocke Kvist och jag slöt upp och kalasade i tacofärs och grönsaker. 

 

Sennström, Nilsson, Lundström, Kvist höll helhjärtat på Luleå, Larsson satt och ondade över båda lagens målfabrikation då han lirat krysset – och jag… jag satt mest och gladdes åt rörliga bilder på en teveskärm. Det är jag inte bortskämd med. 

 

Jag skämdes lite över att jag inte hunnit plocka med mig någon liten födelsedagspresent till den dagsfärska 23-åringen. Men jag får bjuda igen framöver – och då inte ens i ett studentkollektiv. Idag skrev jag nämligen på papperen till en alldeles egna lägenhet. 

 

Den ligger också på Teg, ganska nära cykelbron, och stoltserar med 30 väl planlösta kvadrat i en källarvåning. Lägenheten är min från och med nu, men jag behöver skjutsa upp mina saker från Norrlands Huvudstad innan inflytt är aktuell. Min mor och far har lovat att hjälpa till med det nästa helg. 

 

Sen så. Då behöver jag bara inreda och diskutera planlösning med någon som vet hur man gör ett litet källar-kryp-in riktigt hemtrevligt så att man kan trivas där i massvis med år framöver. 

 

… någon som har numret till Josef Fritzl?