Inför Umeåker,

Lugn, gott folk. Sansa er. Vi avverkar den nu i korthet: 

Jens Sjöström är med mer och mer på träningarna. Jag tror det var i förra veckoslutet jag såg honom i en – förvisso väldigt lugn och uppvärmningsmässig – spelövning och igår var han med på en mer intensiv posession-övning där han bland annat bjöd på en glidtackling. Men det strålar tydligen fortfarande från partiet där han opererade och det hindrar honom från att bland annat löpa ordentligt. Förra träningen föll han ofta ihop vid en passning – den här gången höll han sig på benen. Ett litet, litet, litet steg framåt på hans overkligt långa väg tillbaka. 

Och även om han bara lufsar runt på planen så känns det bra att ha lagkaptenen med på träningarna. En till som ryter i, ställer krav och verkligen vill. 

Igår fick jag äntligen vinna ett poängspel. Sedan jag belyste min förträfflighet i dessa poängspel (jag låg då bara något poäng från toppen med flertalet färre matcher spelade) så har jag gått som ett blysänke och knappt ens plockat en pinne. Men igår fick jag äntligen läppja på en munfull av segerns sötma. 

… även om jag var i samma lag som Lundström, och därför inte knappade in någonting i toppskiktet. 

Idag var vi lediga. Det snackades om att de som inte fått spela från start hittills i seriespelet skulle matchas mot Mariehem på fredagskvällen – då Mariehems helgsmatch mot Junsele var på väg att ställas in. Men det blev tydligen match av det hela – även om Junsele inte får använda sina engelsmän och därför troligtvis kan komma till spel med ett lamadjur på topp. Därmed blev det i sin tur ingen träningsmatch för våra icke-startande spelare och en av våra spelare, som jag antar vill figurera under fingerat namn, pixlad bild och allt sånt där uttalade sig om att "det var jävligt skönt". 

Men även på en ledig dag skrapar jag fram saker att skriva i denna UFC-blogg. Detta då jag bara umgås med UFC-spelare. Och det beror i sin tur inte först och främst på att jag går in helhjärtat i mitt arbete som bloggare – utan för att jag inte känner en enda människa i Umeå utanför fotbollen. 

Jag träffade Lundström på TC där han lunchade med Danny Persson. 

Persson vars Umedalen möter Anundsjö imorgon på hemmaplan, Danny pratade om att de borde vinna och den spelförstörda delen av mig kunde inte undgå att fråga ifall han visste vad de stod i oddsmässigt. 

– Ingen aning, men det är bara att lasta in, sa Danny.  

Jag tittade upp det lite senare. 1,80, gott folk. Sicken ränta. 

Lundström köpte Converse på Nilson där "Böni" sliter för brödfödan några dagar i veckan. Simon Mårtensson, som vi träffade på Intersport, testade sig igenom en meterhög trave med jeans på D&D. Sånt kan man göra när man jobbar på Skatteverket. 

Jag, ett låtsasfotbollsproffs som tackade nej till det Skatteverket-jobb som Mårtensson istället nöp, köpte självklart ingenting. Jag vågade knappt ens snegla mot en enda prislapp. 

Imorgon, däremot. Då har jag råd att lätta på lädret. Imorgon ska nämligen jag, Lundström, Jonatan Jonsson och kanske Simon Mårtensson efter morgonträningen bege oss till Umeåker för den årliga V75-omgången. Då får det kosta vad det kosta vill i jakten på en riktig klonk. 

… Jonas Nilsson skulle också på travet men skulle bestämt sitta i någon sorts VIP-bås dit enkla fattighjon som jag själv inte är bjudna. 

Nåväl. Lokala travkännare och allmänna speltorskar; 

Har vi någon mordvinnare till kuse på morgondagens V75:a? Vilken storfavorit är mer aktuell för charkuteridisken än vinnarcirkeln? Och vilken gammal trött lokal ridskolehäst ska skrälla till och orsaka korsdrag i kuponghögen och lämna mig med den enda levande spelbongen?