Jag tittar på teve,

Ni har de senaste dagarna fått läsa er till leda om mina tåbekymmer. 

Ikväll tänkte jag bara kort ta upp en tråd från den fotbollsspäckade tevekvällen. Den som började med att Markus Halsti – även känd som Tio-i-allt-på-FM-Mackan eller Han-man-skeppar-iväg-direkt-gratis-när-man-startar-en-save-med-MFF-Mackan – smekte fram en Kaká-passning (nåja) i Champions League-miljö och man tänkte att "det är kanske inte så svårt att spela fotboll på hög nivå ändå". 

"Fan, till och med gamle Jeffrey Aubynn får ju hoppa in och slå bort bollar bäst han vill". 

(Om jag ska bli teverescensent för en stund: Lars Lagerbäck, som ofta ger sken av att ha utstrålningen hos en granstam, tyckte jag gjorde en mycket fin premiär som expert i Viasat-studion. Man må säga vad man vill om hans träiga yttre – men karln kan extremt mycket fotboll. Jag saknade då inte Bosse Brunkräm Peterson)

Men så kom Clasicon, försäsongs-Clasicon, och då glömde man omgående måttstockar som Halsti-genomskärare, Aubynn-bolltapp och Melicharek-tacklingar. Björn-Åke måste ha fällt en och annan glädjetår framför teven över hur alla passningar alltid satt på läppmynningen, hur bollen vid varje mottagning satt limmad jämsmed snörningen och hur allt ständigt utförs i maxfarter.

Jag konstaterade mest att när man ser möten mellan Barcelona och Real Madrid så sitter man och skäms lite över att man själv kallar sig för fotbollsspelare.