Nittio minuter kvar,

Hej.

Jag sov dryga nio timmar inatt, och nu på morgonkvisten börjar mitt hjärta så sakteliga slå i någorlunda rytmiska slag igen. 

Det här med att gå upp ur serier, hörrni…

Jag iklädde mig igår supporterrollen när jag såg mitt GIF Sundsvall till slut avancera upp i Allsvenskan – efter så pass många om och men att till och med en tetra Proviva Fruktdryck fått svårartade magsår. 

Hur jag under matchernas tio sista minuter stirrade ner i mobilskärmen, fixerade på 0-0-resultatet i matchen Ängelholm-Hammarby, och bara hoppades så innerligt att mina inre organ måste tvinnats att det inte skulle plinga till och förkunnas hemmaledning… 

Fotbollsmatchen Jönköping Södra-GIF Sundsvall kan vara en av de gråare tillställningar jag sett. Men jag tror aldrig att jag kommer att glömma gårdagen, inskuffad i Allstars entré. Hur Robert Lundström och Ari Skulason först ser helt uppgivna ut när slutsignalen ljuder (Ari hade tydligen kollat på fel resultattavla) för att sekunderna senare explodera i en femtiometerslöpning ner till kortsidan för att fira med de tillresta bortasupportrarna i en enda stor lycklig gröt av Giffare. 

Det är ju i helt avgörande matcher, när nittio minuter fotboll avgör mellan total eufori och avgrundsdjup misär, som känslorna blir så pass starka att de sitter kvar i åratal.

Och idag, västerbottningar, Umeåbor, annat löst UFC-intresserat folk; idag har ni chansen att bevittna ett dylikt spektakel. 

Sätt er till rätta klockan 15.00 på Gammliavallen så ska vi spelare göra exakt allting i dryga nittio minuter för att Umeå FC ska vara ett Superettalag vid femsnåret.