UFC-bloggare tar inte helg,

Hej. I onsdags löpte vi intervaller och ägnade resterande delen av träningen åt fasta situationer. 

Jag hade förstås kunnat skriva lite om den senare delen men då skulle jag förstås behöva döda var och en utav er som läser. 

Och… hur kul skulle det vara? Att behöva ta död på sin egen mor? Behöva mörda alla de avlägsna släktingar som klickar sig in i undran "om n’Erik nånsin växte upp till att bli någon vettig ingenjör som sina förfäder" och som efter bara någon rads läsning i vredesmod snabbt vevar ner webbläsaren? Och hur – framför allt – svårt skulle det inte bli att ta död på alla de dussintals välvuxna, rakade och tribaltatuerade machomän som av misstag klickar sig in på "UFC-bloggen" för att se bilder på unga män som slår och sparkar varandra harmynta i en bur?

Nej. Det var enklare att låta bli. 

Och efter dagens träning… ja, jag kände inte riktigt för att blogga. Kände inte för så mycket alls, faktiskt. Jag kände lite för att cykla framför en skenande Skoda Fabia på hemvägen. Lite för att gå lös med en machete. Men jag kommer från Sundsvall, det hade… känts lite gjort. Oklart också vem man vänder sig till för att låna. "Hej granne, har du ett skålpund socker över? Och är det… är det en machete som står och lutar där mot elementet, bredvid skohornet? Nej, inte det, nej."

Men det var i stora drag det jag kände.  

Jag hade en sån där träning där det blir ohyggligt klart för dig att du har byggt hela ditt leverne kring fotbollen men att din kropp samtidigt inte alls verkar vara anpassad för ett dylikt upplägg. 

Men nu har jag äntligen sett "Tinker Tailor Soldier Spy" med vän (något som måste betonas då se film allena har ett stänk av tragik över sig) och jag tror att jag lyckades ge intrycket av att vid filmens vara kultiverad nog att ha uppskattat den till fullo. Även om jag – förstås – inne i mitt fotbollsspelande lynne formligen skrek "VAFAN?! Det var ju INGE pang-pang!". Stärkt av att ha hållit mig vaken – tror jag? Jag minns att jag i typ två sekunder långt drömskt tillstånd tänkte på damtennis; var det med i filmen? – kan jag nu se med tillförsikt inför den viktig helg vi står inför. 

En värdemätande helg. Mot kvalitetsmotstånd. Med, säg, femton timmars Football Manager-lanande i buss. 

Jag ska imorgon bitti uppsöka en extern guru för att råda bot på det allomfattande trassel som är min kropp just nu; sedan åker vi mot Trondheim. Jag kommer ha med mig en Football Manager-dator som även bemästrar att kabla ut enklare blogginlägg. Jag tänkte försöka göra det med god frekvens. Jag ska skriva en krönika åt VK till måndagens sportbörsslasksida. Så, ja, låt oss nu – efter en miserabel vecka på alla plan – göra det här till en bättre helg.