Ultra- social katt

Jag är lycklig (?) ägare till en sådan. Hon möter mig i hallen på morgonen när jag stiger upp och när jag kommer hem, lyckligt jamande och spinnande. Äntligen kommer Matte!

Hennes uppfattning är att människor är till för att kela med och de har alltid tid för sin katt! Hon klättrar upp på min axel och myser, om jag sitter stilla för länge, hon lägger sig glatt mitt på tidningen jag försöker läsa och sover på  min mage när hon får chansen. Aldrig längre bort än en meter…

Jag såg tecknen redan första gången vi träffades… Hon var den i kullen som kom först fram och hälsade, klättrade upp i min famn och kurrade. När vi fikade lade hon sig i mitt armbågsveck och somnade belåtet… Man kan nog säga att det var hon som valde mig den där gången och jag hoppas att hon inte har ångrat sig än!