IFK Umeå – sprint-Sveriges Norge

Av , , Bli först att kommentera 2

SM-veckan i Piteå är till ända. Även om Robin Norums och Linn Sömskars fjärdeplatser i dagens skiathlon var imponerande (kul att se Norum lyckas så bra, det var han värd!) så är det ju lördagens sprintuppvisning som fastnat.

IFK Umeå uppträdde initialt som sprint-Sveriges Norge. Det kom åkare från alla håll och kanter och slog sig fram både till kvarts- och semifinal och det fanns så många gobitar att titta på. Vi tar dom en och en.

Jonna Sundling – äntligen är hon ute på andra sidan den tunga debutsäsongen som senior. Hon hade ett imponerande klipp hela tävlingen igenom och såg inte ens ut att förta sig när hon höll undan för konkurrenterna. Det bettet i åkningen har vi väntat på. Nu vann hon guld, men visst hade det varit kul att få se henne mot Stina Nilsson och Ida Ingemarsdotter i helgen?

Linn Sömskar kämpade till sig ett brons i en final där hon såg ut att vara förlorad. Men med de färska världscupframgångarna i benen uppträder nu Sömskar med en sällan skådad pondus i sprintspåret och det märks att hon behärskar det taktiska.

Moa Lundgren var ju faktiskt sensationellt bra fram till semifinalen. Att hon inte orkade hela vägen är inte så konstigt då hon har två säsonger kvar som junior – efter den här. Hade Lundgren inte varit klar för ungdoms-OS i Lillehammer hade hon nog nästan kunnat få en JVM-biljett.

Elina Rönnlund har haft en lite knackig säsong med sjukdomsproblem. Nu visade hon sin potential innan hon stöp i semifinalen. Synd!

Mimmi Björn visade också att det finns speed i benen.

Herrarna då? 

Ja, där var det ju väntat att Erik Silfver skulle nå semifinal (hade velat ha honom till final) och att Simon Persson och Teodor Peterson skulle ta sig till final men trist att se båda hamna längst bak i finalen. Även om de hade oturen och fick kortare vila från semifinalen så ska båda två, och särskilt Teodor, i normal form kunna komma på pallen ändå.

Marcus Grate säkrade garanterat sin JVM-biljett i lördags. Hej bara vad ”Täfteåexpressen” matade på. Han gick in i väggen i semifinalen i vad vi får klassa som ungdomlig överambition, med lite smartare åkning hade han kanske kunnat ta sig till final?

David Nordström laddade också på för vad tygen höll redan i första backen i semifinalen. Friskt vågat, inget vunnet då väggen väntade efter nästa backkrön. Men han visade i alla fall att det finns explosivitet i Toughest-benen.

Hur som helst. Sprinten var en härlig upplevelse med Umeå-ögon.

ooo

Junior-VM-truppen offentliggörs, enligt landslagstränaren Martina Höök, på onsdag. Bakom ”stjärnor” som Viktor Thorn (med rötter i Vännäsby) och Ebba Andersson (hyfsad kapacitet) så kan det nog bli ett par länsåkare i truppen.

Vilhelmina IK:s Rebecca Öhrn kom 21:a på stora SM på 10 kilometer klassiskt och blev fin-fin 11:a i dagens skiathlon. Borde finnas med långt fram i diskussionen. Detsamma gäller IFK Umeås Elina Rönnlund.

Moa Lundgren? Enligt henne själv så blir det bara ett mästerskap och då är det ungdoms-OS det handlar om.

På herrsidan borde Marcus Grate vara given och Marcus Fredriksson är nog en klar aspirant efter den fina loppet på 15 kilometer klassiskt i Piteå (han kanske är mindre nöjd med dagens skiathlon där han blev 36:a (om än fjärde bästa junior).

 

Bli först att kommentera

Boom, boom, Byggmark

Av , , Bli först att kommentera 1

Plötsligt händer det. Plötsligt slår Jens Byggmark till igen. Det hände vid VM-silvret 2011. Det hände i Madonna di Campiglio förra säsongen och det hände i dag. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte såg den komma. Särskilt inte som han i tidigare i veckan var och provade ut ett par nya pjäxor i jakt på den perfekta känslan. Nu blev det aldrig så att Byggmark körde i de nya (större) pjäxorna, i stället bytte han skidpar till en lite hårdare modell.

Det gav effekt.

Plötsligt levererade han som vore det nästan 2007 igen och dundrade upp från 22:a till 4:e plats.

Det ska sägas att läget var tacksamt. I alla fall för ett skrällåk. Det hör minst sagt till ovanligheterna att det bara skiljer 1,08 sekunder mellan ettan och 22:an i ett slalomrace. Samtidigt gäller det att ta chansen när läget finns och det gjorde den gode Byggmark i dag då han fick se åkare efter åkare ta sig i mål efter honom.

Att vara en hundradel från en pallplats (vilket hade blivit Byggmarks nionde i världscupen, den tredje efter de sex pallplatserna 2007-08) är givetvis extremt surt. Men förhoppningsvis är det här starten på något bra, en klättring lite närmre toppen igen.

Nu har Jens Byggmark bevisat både för sig själv och för alla andra att kapaciteten som gjorde honom till en naturkraft vintern 2007, fortfarande finns kvar där någonstans, i någon form.

Nu måste han bara hitta en stabilitet i ett högre tempo. Det har visat sig lättare sagt än gjort för Tärna IK Fjällvinden-åkaren, men man kan alltid hoppas att det går den här gången.

Bli först att kommentera

Tungt i pisterna

Av , , Bli först att kommentera 0

Det går tungt för våra länsåkare ute i pisterna.

Maria Pietilä Holmner letar och letar efter slalomformen, men det känns som att det är något som sitter fast. Hon vågar inte riktigt släppa lös och som hon säger ”låta skidorna gå”.

Nu senast blev det en 21:a plats, något som hon inte alls kan ha varit nöjd över. Det känns som att hon är lite lost, när jag har pratat med henne de senaste tävlingarna har hon berättat att hennes åk har känts bra, men tiderna har visat något annat. Att hon åkt FÖR kontrollerat och ”fint”. Fin åkning går ju inte alltid så snabbt dessvärre…

Charlotta Säfvenberg har dragits med en fotskada. Det är ett ligament i foten som har krånglat och hon har inte kunnat åka skidor sedan i november. Nu är hon i alla fall i gång och även om gårdagens tävling inte var något vidare så fick hon komma ut och känna på tävlingspulsen och snön i alla fall. Förhoppningsvis kan hon klättra några placeringar på söndag när det är slalom igen.

För Jens Byggmark och egentligen hela det svenska herrlaget går det inte mycket bättre. Efter tre uråkningar i början av säsongen har det blivit en 17:e, 18:e och 19:e plats för Tärna IK Fjällvindenåkaren som inte verkar få fart på grejerna. Han tar det dock med ro och verkar inte alltför oroad över sin form.

Sammantaget när det gäller alpint så är det rätt skönt med ett mellanår utan internationella mästerskap, förutom Frida Hansdotter och Kajsa Kling så känns de svenska prestationerna ganska bleka just nu.

Bli först att kommentera