Vräkt…

Mina små söta stackars tår fryser!

Paniken över att hitta igen de tjockaste och varmaste sockorna går att ta på.

Spänningen är olidlig.

Eller inte.

Mer spännande än så har det inte varit idag.

Jo kanske imorse när G fick leka datatekniker för att försöka hur man kopierar/klistrar in och delar inlägg på Fb för älskade *** (censur då det kan vara aningen känsligt i dagens samhälle att vara oteknisk?) som lite försynt frågade om jag inte ”kunde maila över det så *** kunde skriva ut allt istället?” 🙂

G är trött… Trött trött trött…

Dygnen flyter ihop och dagarna bara försvinner medan jag sover.

Dumma kroppen har hittat ett nytt och spännande sätt att försöka vräka mig som boende.

Via obeskrivbara smärtor i magen, tack för den du.

Vågen jublar över alla tappade kilon men humöret sviker.

Funderar på hur jag ska vända detta till ngt positivt?

Ge mig några dagar så dyker det nog upp lite djävlarannama även denna gång.

FAN ta den som ger upp 😉