Fördelar med att vara ensam:

•Sovmorgon dygnet runt
•Ingen förväntar sig frukost, lunch eller middag
•Fritt fram att se precis vad som helst på tv
•Är man trött redan 18.00 så får man gå och sova
•Ingen skrattar för att jag har djupa samtal med katten

Nackdelar med att vara ensam:

•Ingen som säger godmorgon eller godnatt
•Äta ensam
•Ingen att kramas med
•Ingen att prata med (förutom katten)
•Ingen som lockar fram skratt när det känns tungt
•Dagarna går i slowmotion
•Ingen drar igång galna/roliga upptåg

Hmmm… Det här med att vara ensam på veckorna verkar inte riktigt vara min grej…

Trollungen har nytt jobb och arbetar numera tillsammans med Den långe vilket betyder att dom bägge två lyser med sin frånvaro under veckorna.

Jätte JÄTTE kul för dom båda och det gillas skarpt!

Men aldrig tidigare har jag känt mig så här liten och ensam.

Lösningen får bli att hitta mig någon slags sysselsättning för de dagar då dumma kroppen håller sig lite lugnare.

Sticka sockor vore väl kanske en bra idé?

Eller såg ni också framför er hur jag lyckats trassla ihop allting och nystanen som flyger omkring med katten efter?

Detta tål att tänkas på 😉

Jag hade glömt bort hur förnedrande det är att sitta i rullstol…

Hur man blir nonchalerad, hur folk tittar snett, hur dom tränger sig förbi när det blir trångt och hur lätt man får sig en smäll av både armar och väskor.

Helt plötsligt så blir man behandlad som om jag inte längre är kapabel till att varken svara på tilltal eller tänka själv.

Hur kunde jag glömma bort allt detta?

Jo för jag dom flesta dagarna sitter hemma i soffan, på tryggt avstånd från människor och invaggad i min trygga lilla bubbla.

Det går oftast flera dagar utan att jag träffar folk eller tar mig ut och så länge jag sitter här ensam så tror jag mig längta ut till det ”normala”.

Idag fick jag mig ett kallt uppvaknande när jag hade lite ärenden på banken och det som kändes som ett trevligt avbrott i min vardag istället blev som en ordentlig käftsmäll.

Folk pratar över mitt huvud, ingen tar ögonkontakt och jag fick mig både en och två ordentliga smällar då folk tydligen inte kan se mig när jag sitter i rullstolen.

Istället för att må bra av att få komma mig ut så känner jag mer för att krypa ner under täcket och gråta mig less…

Över & out

Helgen har varit full av mys, kärlek och ännu mer mys.

Långa samtal, planering och ännu mer mys.

Tänk vad underbart det är att ha en familj som vill göra alla saker tillsammans, som älskar och uppskattar det mesta och dessutom inte blir irriterade för att det kanske inte går att göra allting när dumma kroppen sätter stopp.

Idag har jag inte klarat av några större ansträngningar eller ens ta mig upp på benen och då planeras dom tidigare planerna om för att även jag ska kunna vara med.

Det om något är väl kärlek ❤️

Tacksam och lycklig!

I’m back!

Har ingenting vettigt att skylla min frånvaro på, förutom att värmen denna sommar fått alla hjärnceller att krypa in i skuggan och därför lyst med sin frånvaro.

Inte för att jag på något sätt försöker skryta med att dom i vanliga fall brukar vara speciellt aktiva heller 😉

Status med dumma kroppen är att jag vissa dagar får behålla lite fast föda, dumma benet bråkar vansinnigt mycket och resten av detta tempel (dumma kroppen) försöker att bete sig så ”normalt”som den bara kan.

Dom nya medicinerna jag fått tycks ha lugnat ner magen lite, så pass att jag iallafall stundvis inte längre känner behovet att adressändra till mitt badrum.

Galghumor fungerar i alla lägen!

Trollungen arbetar numera heltid efter att ha tagit studenten, mamma hjärtat svämmar över av stolthet och jag känner mig tacksam över att han har sån ordning på sitt liv ❤️

Min uttråkning och frustration över att vara sysslolös de stunder jag inte bråkar med dumma kroppen håller på att äta upp mig inifrån…

Tilläggas bör att vi nu pratar om några stulna minuter här och där så ingen får för sig att jag sitter hemma o rullar tummarna.

Rullar däremot runt lite hjulbent när någon erbjuder sig styra på hela paketet i uppförsbackar och hålla emot nerför.

Leker fortfarande med tanken att övertala någon att låta mig dundrar på i full fart utför bara för att få känna vinden blåsa i mitt hår… Eller just det ja, jag är ju fortfarande en skallepär 😉

Rädslan över att bli en riktig sur och grinig kärring gör mig lite nu och då en gnutta orolig.

Det kan inte vara nyttigt att bli så upprörd som jag blir över både det ena och det andra som egentligen inte angår mig personligen?

Ändå kommer jag på mig själv att bli så upprörd över vissa saker så jag nästan tuggar fradga.

Take a chill pill?

Eller ska jag hålla fast vid att det är ett ”friskhets tecken”?

Hur som haver, G är med i leken igen – nu rullar vi 🙂

Om någon sagt till mig att jag skulle klämma ur mig glädjetårar för en rullstol, så hade nog aldrig mina argument för att motbevisa det tagit slut…

Men det var då, då när jag var så förtvivlat less på att vara beroende av hjälp för att ta mig runt.

Idag när jag istället sitter fast hemma vecka in och vecka ut så känns det helt annorlunda.

I förrgår fick jag så äntligen den efterlängtade rullstolen!

Alldeles ny och fin i blå metallic.

Glädjetårarna ville inte sluta rinna och planerna på mitt nya liv har inga gränser.

Som de sa på Hjälpsam ”De dagar du mår bättre och du kan gå så gör du det, men däremellan använder du rullstolen för att spara på krafterna”

Trollungen, lika glad som sin mor, gav mig en riktig sightseeing runt hela staden och skratten haglade när vi ovana körde in i både trottoarkanter och hyllor.

Ge mig några dagar så kommer jag nog ihåg hur man gjorde.

Tänk att tom jag kanske hinner njuta av denna sommar ❤️

Nu ska vi bara döpa honom… Jag har haft en Hjulia och en Hjulle tidigare, vad ska vi nu hitta på?

Hjulius? Hjulanders?

Tänk att det ibland är så svårt att skoja till det när man så gärna vill 😉

Nu rullar det på och jag är med i leken igen!

Så har jag äntligen fått besöka Avion.

Jag är tok nöjd efter gårdagens shopping runda, oj vad mycket fint som fick följa med hem.

Absolut bästa köpet gjordes hos den fantastiska underklädes butiken Hunkemöller!

Wow säger jag bara!

Där fanns allt en kvinna kan önska sig: SUVERÄN service (Tack snälla Emma) ett enormt utbud, ruskigt bra priser och underkläder som passar alla.

Och då menar jag verkligen alla!

I min värld där bh-storlekarna aldrig räcker till eller aldrig ens har funnits från första början och om dom funnits så får man nöja sig med svart, vitt eller hudfärgat i standardutförande, så öppnade sig en helt ny värld i underbara färger.

Behöver jag säga att det fick följa med en helt ny garderob hem?

Så länge Hunkemöller inte öppnar en butik i Gävle så kommer jag bara att handla hos dom här i Umeå.

Lika nöjd som jag är över servicen på Hunkemöller så är jag missnöjd över avsaknaden av service hos Dressman!

Efter att försökt att få kvalificerad hjälp från de tre unga flickorna som ”jobbade” där och bara blivit dåligt och snudd på nonchalant bemötta så stegade vi efter en lång stund ut ur deras butik.

Flickorna hade noll kunskap om sina produkter, inget intresse av oss kunder i butiken (fler än oss var missnöjda och visade det öppet) men dom saknade dessutom tyvärr hela service konceptet man bör besitta som en god säljare.

Att sälja in en produkt som ”tailor fit” bara för att sen vägra öppna frp när kunden vill prova med orden ”det är inte lönt för dom är ändå inte ”tailor fit” utan lika stora som standard provskjortan, trots att kunden bett om just ”tailor fit” och inget annat känns ju inte så proffsigt.

Inte heller att snorkigt klämma ur sig ”jamen inga av dom färger jag visade dög ju för dig” när kunden ändå gärna ville hitta en skjorta att köpa…

Nej där handlar vi inte igen

Tack och lov så fanns det andra butiker som var intresserade av att sälja så vi hittade det vi behövde ändå.

För mig som har det tungt att gå längre sträckor så var det dessutom underbart att ha ett sådant brett utbud av allting på ett o samma ställe.

Tummen upp Umeå!

Släpade mig ur sängen för att titta till trollungen…

Trollungen som inte bara lyckats ta körkortet på första försöket men dessutom tagit studenten OCH börjat jobba ❤️

Mammas stora stolthet, glädje och kärlek!

På sängen har han somnat med kläderna på, mammas lille trollunge…

Kärlek när den är som vackrast!

Gissar på att han sover extra gott i natt.

Ännu en dag som passerat medan jag ligger i sängen.

Undrar hur länge jag legat här nu?

Av och till i två veckor tror jag…

Dagarna flyter som ihop, det spelar ingen roll om det är vardag eller helg.

Magen bråkar!!!

Dygnet runt, utan slut och jag är så less 🙁

Jag kämpar på med näringslösningar och mediciner men inte tycks det finnas något slut på denna evighetskarusell oavsett vad jag än försöker med.

Ska det vara så här?

Önskar mer än någonting annat att det ger med sig snart för nu är jag less på mitt egna gnäll!

Så många gånger har jag börjat skriva av mig…

Men hur roligt är det att berätta om hur livet ser ut just nu?

Dag ut och dag in ligger jag i mitt mörka sovrum medan dagarna passerar.

Magen bråkar på ovanlig ordning och under tiden är jag så matt att benen inte bär mig.

Imorgon tar trollungen studenten och min plan är att stå där som världens stoltaste mor och vifta med studentplakat när han springer ut.

Exakt just nu känns det inte så lovande att jag klarar av det men vis av erfarenhet så vet jag att jag kommer mig långt med ren och skär tjurskallighet 🙂

Skam den som ger sig!