Mer än vi någonsin hade trott

Det är ett förtroende att få arrangera den finste helgen på året för en Umebo.

Det är med spänd förväntan som jag går till sängs i natt.

Vid 00.40 stod jag, i stort sett ensam (förutom nattvakterna) med myggen svärmande runt mig och kollade in festivalområdet.

Nu när det ’äntligen var klart och i nattens skymmande ljus så såg det riktigt snyggt ut. Ni kommer att märka det om ni ska dit i helgen.

Det var inte riktigt det här jag såg framför mig när vi började spåna om det här, jag och Peter för nio månader sedan. Då trodde vi på 200 lag och en liten fest i ett tält.

Så fel vi kunde ha…..

Vi är där vi är idag, trots men massa tjafs, misstag och feltänkt så är vi där. I morgon inleds en Brännbollsturnering med ca 350 lag i en annan regi än Iksu för första gången på 39 år och en festival med 7500 besökare för första gången i Umeå sedan 2003.

Det går att kalla det tur med vädret (för det har vi haft) eller vad som helst, men vi gjorde en satsning och det funkade. Brännbollsyran är ett så starkt varumärke att om man bara gör lite rätt så funkar det.

Det är bara att ingen satsat på Brännbollsyran fullt ut på länge. 

Vi har gjort oerhört många misstag, har en hel del att lära och på vissa sätt har vi förvanskat eran Brännbollsyra. Jag hoppas ändå att ni både ska känna igen er och tycka att det är ju ganska coolt det här ändå.

Många personer har tillkommit och gjort festen och cupen till vad den kommer att bli i helgen, men det stora "creddet" ska ändå ni besökarna ha. Ni har köpt vårat nya koncept, gått med på att testa och efter en inledande negativ ton när vi släppte konceptet har jag bara hört lyckönskningar och känt ryggdunkar. 

Det bästa med det hela är att det här inte är någon slutdestination. När denna Yra städats bort på måndag/tisdag börjar planeringen till nästa.

Fler lag, färre misstag, bättre lösningar med domarskap, m.m när det gäller cupen och en större och ännu bättre festival. 

Först är det dock dags för årets  stora fest. 

Nu ska vi bara se till att allt flyter och fungerar. Det är fortfarande mycket som kan gå fel. Det är hårt arbete som återstår. Så njut och fira ni åt oss som sliter också.

Jag ska vara ärlig, Jag är sliten, sönderbränd, maniskt stressad, men framförallt glad.  Fy fan vad kul det här ska bli.

Jag ser fram emot tre saker enormt mycket nu.

1. Den eventuella kvartsfinalen mellan BCZ och Salming

2. Att se trycket på fredag när Hoffmaestro spelade och på lördag när Nause spelar.

3. Att sitta med en öl på en uteservering nästa vecka och konstatera. Vi gjorde det.

F.ö: Lycka till i morgon allihop.