Rör på påkarna!

Rör på påkarna heter laget som har väckt upp det jag trott var dött, det var gänget som påminde mig om vad brännbollens ursprung är och vad det är som gjort Brännbollsyran så framgångsrik. För en brännbollsnörd som reser land och rike runt för att spela turneringar, för att vinna matcher och för att bli en bättre spelare (ja, och för att det är förbannat roligt) så är det lätt att glömma bort vad yran är byggd på och vad yran går ut på. Yran är byggd på kompislagen och det är där vi alla inbitna stammar från. Lagen där det är roligt att vinna, men det är ännu roligare att delta. Lag där de som kan träffas en gång i veckan för att umgås med varandra, slå lite brännbollar och kanske spela en match mot vänner och bekanta. Här är det inte alltid så viktigt om foten verkligen var på plattan, om domaren missade att räkna några poäng eller om han ropade bränd för tidigt. Den press som kommer med ett slag och att en utebränning avgör en match är borta och kvar är bara glädjen att vara ute i fint väder och sporta med vänner.

Yran är målet men tiden innan är resan, man kanske ska fixa en outfit – vad är årets tema? hur kan vi göra det bättre än förra året?

Hur kom jag då i kontakt med dessa?

Jag, Matte och Kabbe hade placerat ut oss på en mindre äng på Mariehem för att slå lite och efter ett tag så börjar det dyka upp fler folk med brännbollsträn som trängs på samma yta. Och att träffa någon som ska ut och slå brännboll på en annan plats än ängarna är ungefär som att träffa en svensk i Kongo. Man har någonting gemensamt och en anledning att prata med någon man inte känner. Vi stod sedan och slog på samma gräsplätt och åtminstone jag blir glad av att se lag utanför de etablerade namnen vara ute och slå. Det ser jag som ett gott tecken för brännbollens framtid!

Kabbe i förgrunden och Rör på påkarna i bakgrunden

Ängarna är helt klart brännbollens Mecca, men brännbollen är så mycket mer än det som spelas på ängarna!