Vändsytt med vallmo

Jag kommer inte riktigt överens med halslinningar. Antingen blir de helt slappa eller så är det nåt som tjorvar i symaskinen när de ska göras. Jag har kämpat med att göra den här snygga lösningen men lyckas hemskt dåligt.
Så därför har jag i helgen upptäckt tjusningen med att vändsy. Rätt briljant när man inte har en overlock-maskin!

I helgen har Iris fått en vändsydd västklänning i två olika blomtyg. Det undre, med vallmo, tycker jag är så himla härligt men det såg lite väl vitt och somrigt ut, så då fick överdelen bli mörkgrön.

Vändsytt innebär (eeeh, jag tror det kallas så) att det blir som på bilden ovan, dvs man slipper "råa" kanter som måste fållas eller täckas med band. När man klipper ut mönsterdelarna klipper man två tygdelar i stället för en.
Ta det främre livstycket på bilden som exempel: Man klipper två delar (här en mörkgrön och en i det vita vallmotyget), sen syr man bara ihop dem längs kanterna och lämnar ett hål så man kan vända stycket ut och in. Jag lämnade underkanten, den som sedan syddes ihop med kjolen, öppen.
När man vänt plagget så är det bara att pilla ut hörnen och stryka.
Är man riktigt ambitiös får man ett vändbart plagg. Men där är jag inte riktigt ännu.

Längst ner på klänningen blev det en applikation. Det blir så himla bra när man använder vliesofix och kör en tät zick-zack runt om.

Och på axlarna satte jag ett sånt där vågigt band.