Planer på barn…

Av , , 5 kommentarer 0

Har funderat mycket på barn den sista tiden. Om det beror på att kompisar runt om mig är gravid, eller om det har med mina framtidsplaner att göra vet jag inte än.

För 1 år sen såg jag barn i min framtid, ungefär nu. Jag såg framför mig gravidmagen och sparkarna inifrån. Jag såg ett syskon till Rasmus, SÅÅÅ han har längtat! Men den 18 juni-09 vändes min värld upp och ner och revs sönder helt. Livet vart aldrig som det en gång varit eller skulle ha blivigt och kommer aldrig att bli igen. Ledsen? Nja, lite, men samtidigt hoppas jag på en posetiv utveckling efter detta..

De som dock känns surt är barn biten. Ni som känner mig vet att jag älskar barn. Det spelar inte nån roll hur nere man är, eller hur trött man är efter dagens bestyr, när man kommer in på skolgården för att hämta Rasmus (ofta också nån kompis) så fylls man av liv och glädje. Det är full fart, det spelas boll, leker lekar, jagar varan och har snöbollskrig.

Fick jag bestäma skulle jag vilja ha 7 barn, detta är dock inte ekonomiskt försvarbart, men drömma får man väl!? Att vara barnvakt till kompisars barn är SÅ kul. Leka lekar, busa och lära dom små nya saker är kul.

Jag har ju en speciell i mitt liv, som tillsamans med mig håller på att fösröka bygga upp det som en gång rasade, men det är svårt att hitta rätt i ruinerna som finns kvar, där det dessutom ligger gömda miner som man ej vet om fören det är försent och man faller flera steg tillbaka. Tiden går och jag känner mig stressad att göra ett beslut NU!

Försöka hitta rätt i ruinerna? Och hoppas att vägen ut bidrar med det jag vill.. Eller skaffa barn själv? Det är 2000-talet vi lever i, att en kvinna skaffar barn själv är INTE konstigt och faktist inte så dyrt heller …

Detta är dock de 2 stora frågorna jag bollar med nu, har du nått bra svar, eller tips, dela med dig tack!

SÅ, tänk på detta: Säg vad du menar och mena vad du säger!

5 kommentarer

  1. Helena

    Jag tror på att saker och ting händer av en orsak, att saker är ’ment to be’ i både gott och ont. Tänker tillbaka på innan jag blev tillsammans med Kim, jag hade sagt till en av mina systrar att jag ALDRIG skulle kunna se mig själv i förhållande utan jag skulle nog bli en gammal dam som bodde i en stuga ute i skogen med en massa djur. Och nu sitter jag här med för mig, den perfekta mannen och tre fina men något vilda barn 😉 Allt som jag gått igenom har tagit mig dit jag är idag och utan det skulle jag inte sitta här. Att tänka som jag gjort har hjälpt,att efter regn kommer sol – Kom ihåg det.

    Svara
  2. Helena

    Angående barn.
    Jag är nog lite kluven i den frågan, så det är nog inget råd jag ger, bara tankar på hur jag känner. Kanske skulle jag agera annorlunda om jag var i din situation, kanske inte. Så ta det med en nypa salt. Texten lär nog inte räcka till så de blir nog två inlägg.

    Vi lever på 2000-talet, ensamstående klarar sig oftast bra ekonomiskt. Vissa klarar av balansen mellan jobb och barn super bra, medans andra inte orkar med det alls. Men det beror väl på vilket jobb man har, vården skulle kunna innebära knepigare arbetstider, men då finns det ett nattdagis som erbjuder tillsyn ända..

    Svara
  3. Helena

    upp till 12 års ålder. Vilket är ett bra alternativ för dem som behöver det för att kunna sköta sitt liv utan att vara beroende av andra.
    Det jag som förälder skulle undra över om det skulle vara rättvist mot ett barn att medvetet välja bort en förälder för dem. Jag skulle inte vilja växa upp utan pappa själv, man klarar sig säkert men jag skulle känna att en bit av mig själv saknas – även om jag aldrig hade haft en för man ser ju andra barn med två föräldrar. Man sätter alltid barnens behov först, men jag skulle känna mig ego om jag skulle skaffa barn själv. Men Jag känner så, det betyder

    Svara
  4. Helena

    men de betyder inte att jag ser ner på folk som gör det. Jag har själv längtat oerhört efter barn så jag vet att den känslan är inget att leka med, huvudsaken man är villig att göra de uppoffringar som krävs för att barnet ska få en kärleksfull, trygg och varm miljö att växa upp i. Det finns ju barn som lever med båda föräldrar som inte har det bra också, som får de bättre när föräldrar separerar. Så du förstår säkert hur kluven jag känner mig då hehe Så jag har inget bra tips, jo kanske att vänta tills du har jobb och ser hur de går med R och om du skulle ha tid och råd med en till. Kram!

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Presentation

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se