Planer på barn…
Har funderat mycket på barn den sista tiden. Om det beror på att kompisar runt om mig är gravid, eller om det har med mina framtidsplaner att göra vet jag inte än.
För 1 år sen såg jag barn i min framtid, ungefär nu. Jag såg framför mig gravidmagen och sparkarna inifrån. Jag såg ett syskon till Rasmus, SÅÅÅ han har längtat! Men den 18 juni-09 vändes min värld upp och ner och revs sönder helt. Livet vart aldrig som det en gång varit eller skulle ha blivigt och kommer aldrig att bli igen. Ledsen? Nja, lite, men samtidigt hoppas jag på en posetiv utveckling efter detta..
De som dock känns surt är barn biten. Ni som känner mig vet att jag älskar barn. Det spelar inte nån roll hur nere man är, eller hur trött man är efter dagens bestyr, när man kommer in på skolgården för att hämta Rasmus (ofta också nån kompis) så fylls man av liv och glädje. Det är full fart, det spelas boll, leker lekar, jagar varan och har snöbollskrig.
Fick jag bestäma skulle jag vilja ha 7 barn, detta är dock inte ekonomiskt försvarbart, men drömma får man väl!? Att vara barnvakt till kompisars barn är SÅ kul. Leka lekar, busa och lära dom små nya saker är kul.
Jag har ju en speciell i mitt liv, som tillsamans med mig håller på att fösröka bygga upp det som en gång rasade, men det är svårt att hitta rätt i ruinerna som finns kvar, där det dessutom ligger gömda miner som man ej vet om fören det är försent och man faller flera steg tillbaka. Tiden går och jag känner mig stressad att göra ett beslut NU!
Försöka hitta rätt i ruinerna? Och hoppas att vägen ut bidrar med det jag vill.. Eller skaffa barn själv? Det är 2000-talet vi lever i, att en kvinna skaffar barn själv är INTE konstigt och faktist inte så dyrt heller …
Detta är dock de 2 stora frågorna jag bollar med nu, har du nått bra svar, eller tips, dela med dig tack!
SÅ, tänk på detta: Säg vad du menar och mena vad du säger!
Senaste kommentarerna