Jaa jag är fortf sjuk. Kan inte sova, har feber så jag håller på att smälta. Sedan gör inte mitt elefantöra detta lättare heller. Men jag har haft mycket tid att tänka senaste dagen.
När vi var små så tog Mamma&Pappa hand om oss så gott dom kunde. Men som i så många andra familjer så har Mormor&Morfar alt. Farmor&Farfar hjälpt till när det varit kris. Krisen kunde exempelvis va om vi var sjuka och mam och pap var tvungna att jobba så hoppade morfar in. Fick man vara med honom var det värsta lyxen.
Poängen nu Pelle!.. Jaa men jag var ju sjuk jämt. Var det inte öronen så var de ögonen.. var det inte dom så var det något annat. Jag hade ögonlapp och jag hade en massa mediciner. Det var hemskt. Men det fanns alltid en tröst. En humörhöjjare som gjorde precis allt mycket lättare. När vi var sjuka så kom alltid morfar förbi oss och lämnade lite sjukgodis! Förstår ni.! Godis mitt i veckan! Halleluljah! och sådär höll han på när någon av oss fyra var sjuka.
Usch. Ja, Sedan rätt många år sedan nu så har både Mormor och Morfar gått bort. Är det något jag ibland känner att jag saknar är det just dom. Varför tänker ni? Jaa egentligen så kommer nog nästan all min personlighet från dom. När dom levde förstod jag inte detta för att jag var för ung men är det några jag kan relatera till är det just dom.
Dom var i mina ögon nog dom mest perfekta människorna precis som dom var. Jag vill egentligen inte försöka förklarar varför jag tycker att dom är det här i bloggen. Av den enkla anledningen att jag ser upp till dom så otroligt mycket och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag tyckte om dom så en beskrivning i bloggen skulle inte göra dom rätt.
Om jag bara blir hälften så mycket människa som dom var kommer ni tappa hakan. Dom var bara bäst!
Senaste kommentarerna