Tack morfar!

När jag kom hem ifrån jobbet idag så låg eftermiddagssolen i precis rätt läge då den lyste upp morfars gamla korgväska som han använde då han jagade fågel eller fiskade. Det har gått flera år sedan morfar gick bort men minnet av honom lever starkt kvar. Han var en fantastisk morfar, en sån som man själv vill vara till sina barnbarn. Alltid fick man vara med och hjälpa till där han höll på, snickra eller måla, meka Ford Cortina, laga grejer. Han var alltid glad och varm, positiv och skojig. När minnet av honom så tydligt hamnar i solens strålkastarljus så känns han extra påtagligt nära.
Korgväskan hänger vid stock och sten, nära naturen, för där trivdes morfar som allra bäst.
-Saknar dig morfar, tack för den du var!