… är vad jag sysslar med i dagarna. Det är här jag har min mamma och jag åker med jämna mellanrum hit för att få min högst nödvändiga dos av min lilla mams …och nu är hon snygg i håret, ska ni veta…

Den trilskande och ibland fullständigt frånvarande frisören som hon brukar anlita har äntligen fått fingrarna ur, slipat saxen och gjort ännu ett underverk…

Ja… den trilskande frisören e förstås jag, och anledningarna till att jag trilskas kan vara flera. Jag brukar säga att man får vad man betalar för och eftersom jag i egenskap av dotter och nära släkting förväntas göra dylika tjänster för ingenting så kan det också bli si och så med servicen. Det är liksom införstått från första början. Det gäller resten av min familj också… Påföljden kan ibland bli att jag då och då mister nån av mina "kunder"…

Maken tex,… tröttnade för längesen på min minst sagt ojämna servicekurva och började klippa sig själv… -Det behövs inte,  låter det numera när jag nån gång erbjuder mig att hjälpa…;o)

När jag började klippa min familj för många år sen, så gjorde jag det gratis för då kunde jag bara erbjuda en slags frisyr… "take it or leave it"… nu har jag med åren lärt mig en massa knep så nu kan jag betydligt mera konster med saxen. Men min familj får fortfarande tillgodoräkna sig mina tjänster utan ersättning, eftersom jag numera istället har, som sagt , en högst opålitlig formkurva och en klippning kan inte förväntas upprepas var sjätte- åttonde vecka för att det behövs utan det blir när frissan är på humör. Det är också ett "Take it or leave it"- avtal…

Lilla mamsi är dock fortfarande en trogen kund…;o)

Här i Sollefteå skiner solen. Vägarna är bara och våren är betydligt längre kommen än hemma i Vilhelmina. Friska vindar och takdropp… snart börjar det bli sommar… snart…

Nu ska jag sticka en barnsocka… Hej på en stund

;o)))