… i en välblandad kompott…

Min äldste son har flyttat hemifrån. Han ska gå skola i vinter och har flyttat Till annan ort. Idag åkte vi dit med sonen och all hans packning.

Glädjen står högt i tak för att han äntligen , äntligen får börja med det som han har vänat så länge på … som han verkligen, verkligen vill…

Sorgen i modershjärtat håller på att krossa mig. men jag var tapper ända tills vi  satt i bilen på hemvägen. Då brast det och jag har gråtit mest hela vägen hem. Nu är vi hemma igen …  bara jag och maken …

Jag är rödmosig, svullen och snorig och känner mig lite …. lost… faktiskt… Jag har haft hela våren och sommaren på mig att ställa in mig på att detta ska hända, men det är svårt ändå när förändringen sker… Nåja… det är hönsmamman i mig som talar…ohjälpligt antar jag … i morn känns det nog bättre…

Allt är som det ska vara, och egentligen är ju det här roligt…

;o)