Under en lång tid har vi som skriver här på bloggen kunnat skönja en mycket orättvis bedömning av våra texter, utfrån vad det verkar som, våra partitillhörigheter. Vissa refuseras benhårt och andra skriver vad som helst,från oförskämda påhopp på person till olagligheter, och får hållas.

Mitt rättvisepatos har protesterat länge inom mig mot denna snevridna bedöming och jag har vid flera tillfällen försökt påtala detta, men har talat för döva öron. Droppen för mig blev utestängningen av min partikamrat. Nu mäktar jag inte längre med att medverka i detta. Dessutom eller kanske tack vare det, upplever jag mer och mer att tjusningen och glädjen med att skriva blogginlägg har mattats av, och det känns inte roligt längre.

Dom som initierar denna orättvisa bedöming av människors skrivande tycker förstås att jag har fel. Man hävdar med all säkerhet att man är objektiv i sin bedöming. Dom som gynnas av detta tycker förmodligen likadant. Jag skulle önska att man ville /kunde lyfta blicken och se lite längre. Att man ville verkligen se den kritik som framförts i frågan och verkligen rannsaka sig själva. Gårdagens valresultat tycker jag kan vara en fingervisning om det behovet. 
Det som från början av mitt bloggande gav energi och glädje har förbytts i det direkt motsatta. Då är det dags att ta ett steg tillbaka.
Jag avslutar inte mitt konto här, av den enkla anledningen att jag vill inte att mina texter ska försvinna… Men jag avslutar mitt skrivande på Viölhelminabloggen.

Alltså tackar jag för mig och önskar er all välgång i framtiden med lite större självrannsakan.

Tack vill jag också säga till alla mina läsare och bloggvänner här på Vilhelminabloggen som genom åren med olika kommentarer och glada tillrop berikat mitt liv och skänkt mig massvis med glädje. Om ni vill, så kan ni fortsätta följa mina eskapader på http://blog.vk.se/Ruggugglan Jag håller på att klura på en ny blogg också… spännande fortsättning följer… Ruggugglan ger sig iväg ut i cybern mot nya äventyr.

Hej på er!