Man kan ju bara hoppas att karln skojar men,  med honom vet man aldrig tydligen för därifrån kommer det ibland helt häpnandsväckande bubblor…

 

Annars händer inte mycket på våran gata på plass’n idag… Maken har nackvärk och går omkring som en zombie med stödkragen. Det är jättejobbigt när man varken kan sitta ligga eller gå utan outhärdlig värk, och så har maken det idag, så vi håller oss på var sitt hörn i huset idag för att inte nöta på varandra i onödan.

För på min hörna är det inte mycket bättre. Det här jäkla vädret, regn och snålblåst går rakt in i mina leder, och kroppen krunchar ihop helt och hållet. Inga värktabletter i världen hjälper mot sånt. Man kan utan problem hålla sig för skratt en sån här dag…

Som tur är har jag lånat en ljudbok som jag kan distrahera mig med, så jag har bäddat ner mig i kuddhavet idag med lurar på öronen… och jag tänker att,  "Va skönt ändå att barnen är stora och kan klara sig själva numera"…

 

Livet har blivit betydligt enklare med åren…När ungarna var små hade det ju ingen betydelse hur man mådde … saker skötte sig inte själv och se efter dom små var ett måste. Man var tvungen att "checka in" varje dag. Nivån på "Red Alert " har sänkts betydligt med åren, Det har min hjärna registrerat så,…NU gäller det bara att övertala min kropp om att det är så också, för den är tydligen fortfarande inställd på "total katastrof"… Ännu en sak som jag kämpar med. … men som sagt …livet är bra mycket mindre komplicerat nu och det är bra…

Nu är det dags för mera kaffe… det vill nog maken ha också…

 

hej på en stund