… roligt att vara dagmatte den här veckan… jag har passat svägerskans hund medans hon jobbat. Det tidigare arrangemanget med lillvoffsan har upphört, men det löste sig ju bra ändå, när jag kunde ställa upp… Dixie heter hon den lilla prinsessan och är en bearded collie , ni vet en sån där ryamatta. En mycket bestämd dam som vet precis vad hon vill och ännu bättre vad hon INTE vill. En sak som hon inte vill är att vara ute när det regnar. Hon gör det hon ska och sen visar hon med alltydlighet i världen att hon vill gå in igen… Nämligen med en tvärnit och sen går det inte att rubba henne… Jag klarar det inte iallafall. Men hon är väldigt snäll för hon ger mig tid att fundera på saken så att jag kan komma på bättre tankar och följa med henne in igen. Och när hon känner att jag är med på noterna så sätter hon fart hemåt- och efetrsom inte jag heller gillar att vara ute i regent så insisterar jag inte på nån lång promenad om hon inte vill. Med andra ord en perfekt hund för mig. Så långt iallafall. Sen var det ju förstås kapitlet med pälsvård. Där får man nog backa, för där har man nått att bita i. Mycket och lång päls är det… men hon är jättefin, inte tu tal om den saken. och att låna henne så där på dagarna går alldeles utmärkt. Dessutom gillar hon att vara med mig, vilket hon också visar med all tydlighet, och det gläder mig nästan dubbelt så mycket… En dag till ska hon vara med mig lurvtufsan…sen får vi se hur det blir i framtiden…Beror på hur mattes jobb blir…

Ner i luslådan och snarkofager nu så man orkar med morgondagen

Hej på en stund