… blev man igår… Att vara misstänkt för brott är en sällsam upplevelse må jag säga… och nu vet jag hur det känns också efter att ha tittat den artige polismannen djupt i ögonen på ett par dm avstånd… Långt innanför min säkerhetszon kan jag avslöja. Ja vad hände då?

Jo Så här var det !!!

jag och farfar skulle hämta Lilla Fiona som jag ska vara reservmatte åt ett par dagar, så vi åkte ner på Strandvägen och traskade in i huset . Väl där Så har äldsta dottern kakförsäljning på G och jag hade  plånboken i bilen så jag ber henne springa ut och hämta den, vilket hon gör … Men då passar hundrackarn på att smita iväg och sticker och äldsta dottern sätter iväg efter henne och borta är dom…

Eftersom flickan sprang ut i en tunn tshirt och det var rätt kyligt ute så blir jag genast orolig att hon ska bli kall och vi sätter oss i bilen fär att köra runt och se vart dom tog vägen. Vi tar vägen mot Volgsjöstrand först …Ingen hund… ingen tjej… Kör ända upp till korset mot 45an och vänder där för att ta köra åt andra hållet… Då ser jag i ögonvrån att det står en olis kontroll på p-fickan en bitt bort på 45an , och jag säger till Farfar att.

– Nu ska du få se att nu tror dom att vi smiter på nått sätt och kommer efter oss… och mycket riktigt det tar bara nån minut så har vi  dom i hasorna och dom kör om och blinkar in oss till vägkanten…

– Jaha varför vände ni i korsningen är frågan ? och jag förklarar varför med ett återhållet fniss (för jag kan se det komiska i situationen. Det kan inte den artige polismannen!)

 Han vill att jag ska blåsa vilket jag gör. Grönt så klart… Jaha men körkortet då? Då måste jag kliva ur bilen för att nå körkortet som jag har i väskan där bak… Jadå, det stämmer också..och en snabb koll på bilen får heller inga varningsklockor att pipa… Jag (och min bil) är helt enkelt godkänd …

 Så då får jag förklara en gång till var för jag vände i korsningen och då börjar jag tycka att det är inte lika roligt. För då står alltså den artige polismannen med sin fejja 2 dm från min och tittar ini mina ögon( han hade visserligen vackra ögon men ändå…) medans jag förklarar att hunden smet, flickan sprang efter i en tunnsthirt, och dom har varit ute en bra stund, hon blir kall och är redan förkyld och och blir " as we speak" ännu kallare…

Till slut verkar han tro mig och får jag en lyckönskan om att hitta hunden och så får vi åka… Tjejen hade hittat hunden och fått med sig henne hem och kommit in i värmen, tack och lov. Och jag kunde ta med vovven som varit på rymmen hem och allt var frid och fröjd.

Nu är man alltså ändfaren och skärrskådad av polis ( en mycket artig och stilig karl, men misstänksam) och funnen godkänd … (Vi var till och med så duktiga att vi hade bilbälten på oss…) 

Känns väl så där kan jag säga så här i efterhand, om att bli behandlad som misstänkt för vad det nu var ( trafikbrott eller nåttfel på bilen eller vad det nu var )

Man är alltså en erfarenhet rikare…

…och testad godkänd