Det talade ordet gäller

Vänner, partikamrater,

socialdemokratin bygger vi tillsammans. Vi bygger den tillsammans i medgång, och i motgång. Vi bygger den under soliga dagar i medvind, och i mörka dagar i höststorm, som den vi har sett under den senaste tiden. Vi bygger den med ansvar, och med glädje. Vi bygger den varje gång som vi samlas till demokratiskt möte, precis som vi gör här idag, för att fortsätta att utveckla en långsiktig ekonomisk politik för framtiden.

* * *
Sveriges blick ligger nu på socialdemokratin. Vår historia går parallellt med den svenska samhällsutvecklingen. Därför handlar också socialdemokratins utveckling om landets utveckling. Den svenska socialdemokratin berör långt fler än vi nästan 110 000 medlemmar, fler än den tredjedel av befolkningen som lade sin röst på oss, fler än de som finns inom landets gränser.

Jag har under min resa i landet lyssnat på otroligt många människors viljor och förhoppningar för socialdemokratin. Jag har besökt nitton partidistrikt. Jag har stått mitt på torget i Göteborg, i Folkets Park i Huskvarna, på universitetet i Umeå, och nu här i Aula Magna, där Ralph Erskine i sin arkitektur gör det vi själva ska göra i vår politik: att sätta ljuset på det väsentliga. Jag har rest runt med ett tydligt mål: att lyfta politiken, och att lyssna in viljorna kring socialdemokratins framtid. Många av er har hört min berättelse om socialdemokratins uppgift och vägen framåt. Jag vill ta detta tillfälle i akt och fördjupa det.

Om detta har jag idag även skrivit en kort text i en morgontidning här i Stockholm, som också kan agera som ett underlag för diskussionen, men jag vill återigen understryka: den här diskussionen ska vi föra tillsammans, det här kan vi bara genomföra tillsammans. Är det något vi är bra på så är det självgranskning. Vi vet om vad som behöver göras. Och vi vet att det behöver göras nu.

* * *
Låt mig därför börja med det viktigaste. Vårt parti måste föryngras och breddas. Ungdomens kraft och kunskap ska lyftas fram. Dessutom måste socialdemokratiska partiet växa genom insikten om att politisk mångfald endast kan skapas i en gemenskap definierad av mångfald.

Socialdemokratin handlar inte endast om att lyssna till många – utan även låta många röster höras.

Socialdemokraterna ska definieras av öppenhet, jämlikhet och mångfald. Viljan, känslan och rätten att påverka ska nå alla.

Vi ska bättre förstå att tilltron till vår politiska idé finns på verkstadsgolven, sjukhussalarna, kontoren, men också i de palats av marmor och betong som utgör våra svenska lärosäten. Vi ska höra alla de röster som höjs i Uppsala och Lund, i Stockholm och Göteborg, från universitet till folkhögskola, från böcker till bloggar. Både våra egna tänkare inom partiet, och alla de som vill bidra till en utvecklad och progressiv politik.

* * *

Vi måste skapa ett arbetssätt som klarar både en 24 timmars nyhetscykel, en 1000 dagars valrörelse, och ett 100 000 åsikters parti.

Det vänder sig i magen när man ser orättvisor i samhället. Visst vill man krossa dem med sin högra hand, och i samma rörelse se till att de aldrig händer igen.

Detta gäller var och en av oss. Men som Sveriges största parti måste varje ord som yttras kunna bli en reform eller en lag. Det betyder att vi måste sätta reflektionen framför reaktionen. Att säga: Vi ser att detta är fel. Vi vill göra detta bättre. Vi ska presentera en gedigen lösning så snart vi kan, så att detta aldrig sker igen.

Det betyder inte att vi ska gräva ned oss i utredningar och utvärderingar. Det betyder inte att vi bara ska yttra oss efter kongresser och förtroenderåd. Men det handlar om att gå framåt med förnuft, att hitta en mellanväg mellan reaktionen i ett ögonblick och den årslånga undersökningen. Det handlar om att ge våra idéer substans och tyngd, att erkänna att komplexa problem inte alltid har enkla lösningar. Det handlar om att forma politik som kan sättas i rörelse, direkt efter valvinsten 2014.

* * *

Sveriges blick ligger nu på socialdemokratin, men vad människor ser är ofta suddigt. Vi är och har för länge varit spretiga, otydliga. Faktum är att vi bara kan bli tydliga genom att föra samman alla delar i vår politik till en helhet. En helhet som bygger på samhället som idé. En helhet som bygger på det gemensammas möjlighet och ansvar att lyfta alla människor, i arbete, utbildning och hälsa.

Vår drivande idé är en kunskapsbaserad ekonomi, där just kunskap och utbildning bär Sverige framåt.

Nyckeln till att sätta fart på ekonomin är inte kortsiktiga subventioner, utan att se till att nya företag skapas, och gamla företag utvecklas genom innovationer och tillämpad forskning. Nyckeln till att sänka arbetslösheten är inte att göra det sämre för arbetslösa, utan att göra alla anställningsbara, att göra det möjligt att utbilda och fortbilda sig för de arbeten som skapas. Nyckeln till att möta framtiden är inte att vara de billigaste, de med lägst skatter och med sämst villkor, utan de smartaste, de mest produktiva, de mest innovativa.

Därför vill vi bygga en kunskapsbaserad ekonomi.

Och våra grundläggande värderingar bär vi med oss. Vi ser de beroenden som växer fram och svarar rakt: Den enda vägen fram är den gemensamma. Det enda sättet att lösa framtidens problem är tillsammans. Välfärden är vårt fasta verktyg för att bryta beroenden och göra människor fria.

Våra idéer är del av en helhet. Socialdemokratin ska aldrig vara suddig, den ska vara skarp som en knivsegg.

* * *
Vi ska visa på hur en socialdemokraternas idé skapar ett bättre samhälle för alla, varenda medborgare. Det låter som en självklarhet, och för oss är det ju en självklarhet.

Vi får aldrig någonsin glömma bort det faktum – det faktum – att alla människor, från alla klasser, gynnas av ett land i jämlikhet och solidaritet, med en hög utbildningsnivå, en hög välfärdsnivå, och en hög sysselsättning. Det är bevisat i historien, och det kommer att bevisas i framtiden: Den socialdemokratiska samhällsmodellen lyfter alla människor.

* * *

Det är också dags att avsluta kvartalspolitiken. Allt för ofta stängs den politiska debatten in i det trånga utrymmet mellan två budgetpresentationer. Det gör politiken ryckig, ibland även verkningslös.

Vi ser det i systemfelen i skolan och välfärden. Vi ser det i det bristande underhållet av vår infrastruktur. Vi ser det i vägda blöjor och stressad personal. Vi ser det i varningarna för visioner, och oviljan från de borgerliga att diskutera ett Sverige bortom dagspolitiken.

Vi kommer aldrig att acceptera detta. Vi kommer aldrig svära oss fria från ansvaret för framtiden, och lämna Sverige att driva som en död fura i utvecklingens ström.

Drömmen – om vad Sverige kan bli, och vad vi ska bygga tillsammans – finns alltid där. Långsiktigheten – det är därför vi samlas här idag. För att diskutera hur vi kan ställa det långsiktiga framför det kortsitktiga. Vänner – Sveriges blick ligger nu på socialdemokratin – vår blick ska ligga på framtiden!

* * *
För fler siffror kommer varje dag som visar hur det gamla Sverige kommer tillbaka. Antalet äldre i Sverige ökar, men på 10 år har 28 000 platser försvunnit i äldrevården. Nästan 14 000 elever, gick ur grundskolan förra året utan betyg i svenska, engelska eller matematik, och kan därför inte börja i gymnasiet. De löper risk att bli del av de 345 000 personer som idag saknar arbete.

Och vi får aldrig glömma att detta drivs av en aktiv politisk, konservativ, tanke. Se till äldrevården. Kom ihåg att till och med i den senaste moderata budgeten fanns ett uttryckt mål om fler vinstdrivande företag i välfärden. Om inte en förändring skedde skulle man vara tvungen att agera så ett större vinstintresse kunde ta sig in. Tanken om empati har offrats på den snäva ideologin och byråkratins altare. När sedan den borgerliga regeringen själv stämmer in i klagomålen blir det oklart vad det är man egentligen vill ändra på.

Frågan är om moderaterna och deras stödpartier ens vet detta själva. Vad vill man göra med Sverige? I vilken riktning vill man gå? Vill man verkligen gå bakåt i tiden – till en välfärd byggd på allmosor och barmhärtighet, ett arbetsliv med större klyftor, ett samhälle med var och en för sig själv? Problemet är att ingen vet. Ingen diskussion från regeringen förs om politiken efter nästa pressläggning. Vi möts av utspel och ursäkter, utredningar och undanflykter. Det duger inte!

Samtidigt som vi samlas här idag samlas många vid kusten i östra Sydafrika, i Durban, för att fortsätta arbetet framåt mot ett nytt avtal, för att börja besvara vår tids ödesfråga, klimathotet. I en sådan situation räcker det inte med att hoppas att allt ska gå bra. Att sätta upp mål och förhoppningar utan att visa på aktiv politik, aktiva åtgärder, för att nå målen i vår livstid. Detta gäller politikens alla områden.

Det går inte att vägra blicka framåt. Det håller inte. Det är inte gångbart. I det läge vi är i idag är inte högre ambitioner en möjlighet, det är ett måste. 1910-talets lösningar ger inte svar på 2010-talets problem.

* * *

Vårt parti har en stolt historia. Vi har inget behov av att skriva om den. Vi har ett 123 år gammalt parti, men en idékraft som aldrig är äldre än vårt senaste sammanträde. Vår uppgift är nu att granska samtiden, och att blicka mot framtiden, och påbörja arbetet för att nå det samhälle vi vill ha. Vi sätter spaden i marken, och håller samtidigt blicken mot horisonten.

Och vi presenterar vårt alternativ i vårt förslag till stadsbudget, en budget som besvarar många av de frågor som har ställts.

Vi har under en längre tid uppmärksammat bristerna i den svenska skolan. Vi har belyst lärarens roll, och skolans ansvar som kärnan i byggandet av en kunskapsbaserad ekonomi. Frågan väcktes på direkten: Men hur ska ni genomföra detta? Är det verkligen möjligt att förändra?

Genom vår budget svarar vi: Ja. Vi gör prioriteringarna som behövs. Vi väljer 5 miljarder till skolan framför 5 miljarder till sänkt krogmoms. Vi investerar i lärare och lärares kompetens framför att göra krognotan lite billigare. Det är ett bevis för hur enkel och ren politik ibland kan vara, hur tydligt valet kan vara mellan att bygga Sverige starkt på lång sikt, eller putsa det lite finare på kort sikt. Att vilja och att välja. Vi väljer kunskapen före krogen. Kommande generationer kommer inte att banna oss för detta.
* * *

Vi har också stått fast vid vårt enda möjliga sysselsättningspolitiska mål: full sysselsättning. När vi sedan tog strid mot den borgerliga viljan att sänka löner som enda väg för att sänka arbetslösheten väcktes frågan: Är inte allt annat bara drömmar? Finns det någon annan lösning? Genom vår budget svarar vi: Ja. En annan väg är möjlig. Genom en kunskapsbaserad ekonomi, som konkurrerar genom kompetens istället för att tvinga ned lönerna, kan vi se till så att alla kan bidra, att alla kan komma i arbete.

Men för det krävs en aktiv politik. Den krävs mindre floskler, och mer handfast arbete. Utbildningspolitiken är en självklar del, där vi vill bygga upp den gymnasieskola där de borgerliga vill skära ner. Men att alla är anställningsbara är bara ena sidan av myntet. Företag måste också vilja anställa. Sveriges näringsliv måste växa.

Därför har vi redan idag avsatt medel för en tydlig ökning i näringspolitisk samverkan, att sätta arbetsmarknadens parter, forskare och statens representanter ned vid samma bord för att se vad som behövs göras för att utveckla nyckelsektorer i Sverige. Det är ett arbete som görs i Europa, och det är ett arbete som måste ske här.

Väldigt få bär fortfarande den naiva förhoppningen att marknaden av sig själv ska se till att alla människor får den utbildning de behöver, att näringsliv och fackförbund samlas, att resurser frigörs till den tillämpade forskning som kan lyfta industrin, och att landet av sig själv når full sysselsättning. Ändå görs väldigt lite. Men vi är redo att göra det jobbet.

Vi tar oss an uppgiften. Med alla individers vilja, med samhällets gemensamma kraft, med vetskapen om att bara samarbete för oss framåt. Att nå full sysselsättning i Sverige är vår främsta uppgift för att säkra allas möjlighet att forma sitt eget liv. Det är Socialdemokraternas främsta frihetsprojekt!
* * *

Men det mål som kanske ifrågasätts mest från borgerligt håll är vår vilja att binda ihop Sverige. Bygga broar och järnvägar – det är ju jättedyrt utbrister man. Och vi svarar genom vår budget: Ja. Men det är möjligt att genomföra, om man bara tar ett steg i taget. Vi projekterar inför nya infrastrukturprojekt istället för att planera för nya skattesänkningar.

Och det är vi ärliga med: Vi strävar efter en framtid där vi inte har ett femte eller sjätte jobbskatteavdrag, men istället har en utbyggd tunnelbana, en höghastighetsbana mellan Stockholm och Linköping, en norrbottniabana, en ny Öresundsförbindelse.

Dessa framtidsinvesteringar är ingen lyx. Det är inget som ett rikt land slösar pengar på. Det handlar om människor som ska kunna komma till arbetet. Det handlar om företag som ska kunna frakta varor. Det handlar om livsviktiga investeringar för att vårt land ska kunna växa och utvecklas i den takt den behöver.

En utbyggd järnväg – en fungerande infrastruktur – ett växande Sverige. Det är ingen dröm. Det är något vi måste göra till verklighet och det är något vi kommer att göra till verklighet.

* * *
Vänner,
vi ska ta vårt ansvar som frihetsrörelse. Vi ser idag hur beroenden växer. Ofriheten ökar i världens friaste land.

Äldre blir beroende av sina barn för att få en värdig ålderdom, när samhället låter riskkapitalbolag driva äldreboenden. Barn blir beroende av sina föräldrar för en ordentlig skolgång, när antalet vuxna minskar i takt med resurserna till skolan.

Studenter blir beroende av andrahandsuthyrning av garage och källare när inga bostäder byggs. Unga som vill lämna hemmet får bo kvar hemma, beroende av mamma och pappa.

Sjuka blir beroende av sin omgivning för försörjning. Arbetslösa tvingas till socialbidrag. Outbildade till passivitet.

Pendlare blir beroende av egna akuta lösningar när de står stampande på perrongen när tågen stannat. Företagare blir beroende av lastbilar på isiga vägar. Hela Sverige ställer sig snart frågan om de ska behöva bli beroende av egna el-aggregat för att våga titta på elräkningarna på vintrarna.

Människor kommer alltid att behöva förlita sig till varandra. Men det ska vara lätta band, som stärks i samarbete och gemenskap. De beroenden vi ser nu – osäkerhetens, nyfattigdomens, samhällsflyktens beroenden – måste brytas.

Vår uppgift som parti är att artikulera hoppet. I grunden handlar det om att varje människa ska kunna forma sin egen framtid. Att varje människa ska kunna ta språnget ut i sitt eget livsöde, och styra det. Att kunna växa upp i trygghet, att studera och arbeta, att bo och resa, att förändras och utvecklas som människa, att leva gott och i frihet även på ålderns höst.

Och att samhället finns där, och aldrig avsvär sig ansvaret för gemenskapens frihet. För gemenskapen, välfärden, är och förblir den bästa grogrunden för fria människor!

Det är det vi menar när vi säger att vi ska investera i varandra. Vi vet att ett jämlikt samhälle inte är en soldarisk uppoffring eller barmhärtighet, utan den främsta förutsättningen för tillväxt och varaktigt välstånd för alla människor – den främsta förutsättningen för verklig frihet. Det är därför vi är arbetets, välfärdens och livsdrömmarnas parti. Det är därför vi bär en idé för alla!

* * *

Vänner,
jag vill sluta där jag började. Vi har en lång väg framför oss, men Socialdemokratin bygger vi tillsammans.

Som Jenny Wrangborg skrev i maj i år:

För där ditt hopp gett upp,
min styrka.
Där mina krafter tagit slut,
din röst.

Tillsammans är vi styrkan. Vi lägger nu fram riktlinjer för att skapa en helhet, för att rikta oss till alla, för att sätta reflektion framför reaktion, och för att föryngra och bredda partiet. För att ta greppet om framtiden.

Det gör vi genom att lyfta de socialdemokratiska målen för en långsiktig ekonomisk politik, för ett land i arbete, välfärd, och skönhet. Låt oss börja bygga – här och nu!