….. av märke ( kan det vara en brother) är en gammal relik från före symaskinernas uppfinnande. Jag fick den av bästa svägerskan med orden :
– Kan du göra nått med den här så varsågod!
Under förstått att:
– Det här är bara jävla skräp och om du inte tar emot den så slänger jag den åt Häcklefjäll..
Jag tänkte att så farligt är det nog inte, och tyckte dessutom att det var synd om Häcklefjällsborna skulle få den i huvet så jag tog emot den. Dessutom har jag svårt att säga nej när jag får nånting gratis så att jag tog emot den var förstås givet bara därför .

Maken som är en mästare på det mesta skruvade isär den och smorde överallt där det gick att smörja och se…. En fungerande maskin ! ….. Trodde jag ! :p
Under årens lopp har jag konstaterat mer än en gång att den är alldeles för klen för att sy mer än ett väldigt tunt tyg och man får inte gasa på för då hinner den inte med och tjorvar till det nått alldeles ovischligt…. Laga ett par jeans? Bara att fetglömma !!!
Ja, ….. Utan att bli långrandig så kan vi väl bara säga att jag förstår varför svägerskan gav bort maskinhelvetet.

Den står alltså nerpackad i vårt hem till ingen nytta alls egentligen, men eftersom jag inte kan slänga saker ”bara så där” så står den kvar.
Och emellan varven så hinner jag glömma bort vilken jäkla skithög den där maskinskrutten är så jag tar fram den och tänker mig att använda den…..
Det var det som hände idag!
Jag fick ett plötsligt infall att nu minsann … Nu ska ruggugglan sy nya köksgardiner.
…. Och förutom att jag fick ett totalt hjärnsläpp när jag skulle tråd i maskinen och glömde bort hur man ska göra det så börjar minnet klarna över vilken helvetesmojäng det där är …..

Nu är frågan ? Ska jag ge upp medans jag fortfarande kan eller ska jag ge mig på Mission Impossible?

HMMMmmmmmm……. .?