….börjar sakta men säkert släppa sitt grepp om oss och vårsolen kikar fram bakom molntäcket och värmer våra frusna själar.
Det har varit riktig varmt några dagar och genast kryper ruggugglan fram från sitt ide och ruggar på balkongen med kaffe och en bok eller stickning.

Jag har haft en riktig skitvinter, på ren svenska, med nytillkomna krämpor och värsta tokvärken. Kylan drar i lederna ordentligt och man blir stel och orörlig…. Följetongen med läkarbesök och olika undersökningar pga av de ”nya” krämporna, är lång och jag befinner mig fortfarande under utredning… Jag hade hoppats att jag den här gången skulle ha drabbats av något som man kan räkna som botbart , men det ser ut som jag befinner mig i en försämringsfas och att jag helt enkelt får lära mig att leva med det också.

Som en följd av detta har jag tvingats avtacka mig det förtroendeuppdrag som jag hade som ledamot i Socialnämnden. … Ta ett steg tillbaka och börja om från början med att bygga upp nån slags grund att stå på, utifrån den plats jag befinner mig idag. Jag hoppas kunna vara med som ersättare, så att jag fortsättningsvis kan hålla mig uppdaterad på frågorna, men vi får se hur det går…

Just nu befinner jag mig i en slags sorg/ depressionsfas över sakernas utveckling och det händer inte så mycket förutom att jag försöker med hjälp av en ny medicin återhämta mig. Det är lite exprimentartat. Doktorn sa att han var ”försiktigt optimistisk” , vilket betyder ” …ha inga större förhoppningar lilla vän …”, men så långt så verkar det som om det hjälper något, och man får ju vara glad för det lilla…. Det hjälper mig att inhämta krafter för att kämpa mot resten…. Det tar väl ett tag men jag har nog snart hittat nya sätt att hantera min hälsa….

Våren är på väg …med våren kommer värmen och med värmen kommer även sommaren och då brukar ruggugglan återhämta sig och bygga upp inför nästa vinter….

Det är väl bara att konstatera, fast man stretar emot i det längsta …..Man är inte 20 år längre!!!
Om ni frågar mig så tycker jag att det suger!