…gå på ett möte på FH angående drogerna som ökar i Vilhelmina, hade jag tänkt. Men det beror förstås på hur sjukgymnasten som jag ska besöka i eftermiddag, far fram med mig. Gruvar lite, gör jag just nu, för när det gäller min nacke och Folk som ska försöka rätta till/lindra smärtorna så har jag nästan enbart dåliga erfarenheter. Så till den omilda grad att jag under en lång period vägrade släppa någon inpå mig. Men jag inser att den attityden inte hjälper mig ett dugg, så nu är det verkar som om jag är inne i ytterligare en försämringsfas så får jag bita i det sura äpplet.  I år är det 24 år sedan den förhatliga dagen då vi blev på körda bakifrån och mitt liv förändrades i ett ögonblick.

I övrigt är semestern slut nu och vardagen tillbaka. Första veckan är alltid tung och både jag och maken känner oss nog lite grann i limbo just nu. Men det lir nog bra att komma in i rutinerna igen. Vi har många fina minnen att plocka fram när höstmörkret och kylan vältrar över osS i sin obarmhärtighet… Men jag gruvar lite för det också idag…

Jag kan också konstatera att personförföljelsen av vårt kommunalråd och förminskningen av vår opposition når nya höjder, när Göran Jonzon och hans gelikar nu har siktat in sig på hanteringen av bygdemedel.

Hur man kan vända en åtgärd som gynnar en hel bygd till att vara olaglig och i egensyfte kan man förbryllas över mer än en gång, men det säger ju en del om personerna som antar den infallsvinkeln.