Ruggugglan

Funderingar och eftertankar

I långsamt mak….

…. Tar ruggugglan steg för steg tillbaka till livet igen. Jag har befunnit mig i en liten bubbla med min stickning några veckor. Sorgen och saknaden är tung och den stressade situation som uppstod, i och med att vi alla var så totalt oförberedda, har tagit på krafterna och veckan efter begravningen sov jag nog konstant hela veckan.
Som tur är har jag med, nödvändigheten som moder, se länge tillbaka kapat bort de flesta borden och måsten som människan har en knepig förmåga att dra på sig, så jag har haft möjlighet att känna lugnet lägga sig som en varm filt runt om mig. Men man kan ju inte häcka i bubblan hur länge som helst, hur vilsamt och rofyllt det än är att sitta och sticka och kombinera restgarner i olika färger och se hur sockar, vantar, mössor och hundtröjor växer fram , och inte tänka på nånting annat, så måste man sparka sig själv i baken och se till att komma ut bland folk och göra så gott man kan.
Den här veckan har jag således bl.a. varit på gruppfullmäktige och en shoppingrunda med käraste moster som mellanlandade på Ruggisplace på sin hemresa.

Fyndade gjorde vi också. Moster hittade en klänning som var som gjord för henne och jag hittade en alldeles underbar hallampa på Magasin Mix.
Och jag säger bara…. Dom kunde göra lampor förr i tiden. Det är inga hafsverk minsann, och därmed också tunga som bly. Hoppas verkligen att lampfästena i taket sitter på en regel i det här huset. Annars har vi ett problem!
Iordningställandet i huset kom av sig ett tag, pga av all sorg och bedrövelse men nu har jag börjat ta itu med det igen i så smått. Idag har jag piffat till toaletten på övervåningen. Behöver dock göra ett par små inköp innan jag kan säga att det är klart. Men det löser jag i morgon. Jag vet ju vad jag vill ha så det går snabbt.

Så har vi fullmäktige och socialnämnd i antågande så jag har lite att läsa in mig på …. Jodå jag får nog tiden att gå. Ska bara ”sova färdigt” först…
Just precis i det här ögonblicket så tränar jag på min simultanlapacitet och skriver blogg samtidigt som jag tittar på. James Bond film på 4an. Man har ju sett Bondfilmerna ”några” gånger så det går rätt bra.
Men JB ( John Blund ) är i antågande nu, och det är inte värt att kämpa emot när han kommer, så nu säger ruggugglan gonatt och sov gott Sverige!

2 kommentarer

  1. Barbro

    Livet har en förmåga att gå vidare trots att sorgen känns så tung och obegriplig. Själv drabbades jag av att min man så hastigt och oväntat inte fick leva vidare en tung tid som fick alt att stanna upp och vardagen känns ensam och svår. Har funnit mycket tröst hos vänner med en kristen tro som har burit mig och bär mig vidare.

  2. Kristina Norman (inläggsförfattare)

    Ja, Livet går vidare ! Det är det enda man kan vara säker på! Man måste ge sig själv lov att vara ”svag” ibland, och hämta krafter.
    Jag beklagar verkligen din sorg, Barbro.
    Styrkekram.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.