…läser jag Mikael Larssons blogg på separation.se/blogg/
Att läsa allt på en gång blir för överväldigande. Såret är för färskt och hjärtat blöder fortfarande. Det hjälper lite att se vad andra människor i liknande situationer tänker och hur dom hanterar själva överlevandefasen.

Tankar som man tror att man är ensam om känns igen av andra, alltså är man inte ensam. Det är inte jag som rår för …. Det är inte mitt fel… JAG behöver inte skämmas,för att ”min man” beter som ….
Jag behöver inte skämmas för att jag varit så godtrogen och satt hela min tillit till honom igen, gett honom mitt fulla förtroende igen, älskat honom över allt….

Hur tar jag mig vidare ? … Jo just ja… Et steg i taget, en dag i sänder, en timme åt gången….
Jag fixar det här!