… att när det är lördag och "sovmorgon"och maken äntligen är ledig en helg och hemma.( han har äntligen jobbat ikapp alla byten som han har gjort för att kunna spela bowling) Man skulle kunnat vakna tillsammans och mysa lite. Men…
Vad händer då ? Jo, då slår ruggis upp ögonen klarvaken och omöjligt att somna om. Kl halv fem.
Vilket i min ögon är en absolut okristlig tid att vakna på, vare sig det är vardag eller inte.
Det ansåg jag även på den tiden då jag faktiskt var uppe den tiden för att gå på jobbet.

På den tiden jobbade jag uppe i Stekenjokkgruvan, så då behövde man bara stappla sig fram till bussen som skulle ta en till jobbet så kunde man sova på bussen en liten stund till.
Men att kliva upp vid den tiden innebar att man kände sig mer eller mindre medvetslös tills fram emot kl 10.00.
Och detta fenomen inträdde även om man var rekorderlig och kom i säng tidigt på kvällen. Jag konstaterar att det är helt fel tid för mänskligheten att vara uppe på.

Senare i livet jobbade jag på FH och då började jag inte jobba förrän kl 07,00 så då gick reveljen inte förrän kl halv sex. Då skulle barnen till dagmamma och fritids och det var ett härjande utan liknelse på morgnarna. Fortfarande för tidigt att vakna om ni frågar mig ;o)
Mitt senaste jobb började kl 08,00… det började gå åt rätt håll…

Så nu sitter jag med kaffekoppen( den stora morgonkoppen ) och undrar om det lönar sig att gå och lägga sig igen och pröva att somna om en stund. Känns onekligen rätt lockande.

När jag läser igenom detta så låter det som om jag har varit en sömntuta i hela mitt liv. Kanske det om man har den inställningen att allt ska göras på morgonen. Jag är ju som ni förstått en kvälls/ nattmänniska. Mina mest kreativa stunder har jag haft sent på kvällen. Då hände det som för andra hände på morgnarna och det gäller allt från städning till matlagning/bakning till handarbeten eller andra hobbys. Numera får jag vara glad om jag "vaknar till" en stund mitt på dagen.  För nu är jag lika körd  på kvällen som på morgonen.

Min kropp lever sitt eget liv, helt osynkat till resten av mig, och speciellt vissa delar av den känns det som . Bäckenpartiet känns helt avdelat fån resten av kroppen och pinvärker nått så infernliskt. Inga värktabletter  hjälper särskilt och jag börjar vara ganska trött på detta nu. Kändes bättre för nån dag sen. Då det bara tvärsläppte helt plötsligt, så man får väl anta att det är nån nerv som ligger i kläm nånstans. Komma fram på sjukan är emmellertid inte så lätt numera och jag har inte känt det som att det skulle vara akut ännu…

I nacken sittter det en liten djävul och sticker små nålar hela tiden. "Nålsticken" gör inte direkt ont , mera som obehagligt, men det som gör ont är när jag vrider/rör på huvudet . Då skär det till ordentligt. Känns som två stenhårda ytor som skrapar mot varandra med enormt stort tryck. Det känns mycket obra.

Följden blir att jag för att motverka detta omedvetet ständigt spänner musklerna runtomkring nackpartiet  och en enorm spänningsvärk uppstår. + alla möjliga andra konstiga symtom ( huvudvärk, yrsel, tinnitus, smakförändringar , domningar mm )Detta kan ingen sjukgymnastik eller egenträning i världen motverka konstaterar jag efter många års kämpande… undra på att man blir less…?

…och nu har jag fått klaga lite, så nu kanske det känns lite bättre en stund. Förkylningen som bet mig häromdagen är i övergående också och det känns betydligt bättre idag så allt är inte skit.

…och idag ska maken och dom andra bowlinggurusarna i Vilhelmina spela bowling. Prana -gänget från Skellefteå kommer hit för att få däng( Att dom skulle kunna vinna finns inte på kartan *flin*)

…och jag har bestämt mig nu. Det blir bingen en stund till…

Hej på en stund