… har grannes barn kommit på …

"Hur kommer man igenom golvet och ner till grannen". Åtminstone hörs det så för nu dundrar det som om dom håller på att slå hål i golvet ( =mitt tak)  …

Alltså … jag har ju sett dom små trollen … jag vet hur stora dom är…. på sin höjd 15 -20kg… max…. Hur kan dom då låta som en hord elefanter på 15-20 TON???

Ett stort mysterium…

Liten ommöblering… har hänt här nere på Strandvägen i Vilhelmina nu på morgonen. Idèn fick jag igår morse när jag sopade blomjord efter kattens härjningar… ja i prinicp har jag bara bytt plats på sofforna…. Efter principen "varför ska man stapla upp möblerna efter väggarna "som Simon och Thomas  saluför på tv i sitt program …

När vi flyttade förra gången så var vi smarta nog att sätta ordentliga tassar på alla soffben och alla andra ben ockspå för den delen ( dom hade storpack på möbeltassar i varierande storlek, för 20 spänn, på en affär som heter Skattkistan I Sollefteå) Så att styra en soffa en bit efter golvet är lätt som en plätt. Min älsklingskissar har varit med mig hela morgonen och stått i vägen så mycket dom har hunnit och orkat och nu har dom placerat sig i varsin soffa för att  "ligga in  och godkänna" den nya placeringen.

Ja  det vet dom som har katter att det är inte katten som har flyttat in hos oss. Katten tillåter oss att bo kvar… hos dem…och därmed måste dom ju godkänna varje liten förändring. Gillas det inte så märker vi det ganska omgående på ett sätt som gör att vi omedelbart får se till att rätta till saker och ting till kattens behagande… Så är det!

Hitills har jag dock, tack och lov, kommit undan en sådan missnöjesdemonstration, trots att jag med jämna mellanrum får för mig att jag ska möblera om… MIna kissar verkar vara ganska flexibla ändå… Peppar peppar….

Nu blir det väl inte så ofta ändå för som regel hittar jag på såna projekt att jag behöver makens starka muskler för att genomföra saken och då krävs det en viss tid att övertala honom också innan det blir gjort också, efetrsom möblering är det värsta han vet, så har jag ju långa perioder där emellan som jag faktiskt känner mig ganska nöjd som det är också…Jo det är sant! Jag lovar!

I allafall så det det riktigt mysigt… jag skulle bara ha haft råd att byta ut sofforna mot nått modernare… Just nu har vi vad Simon och Thomas skulle kalla för "designmissar".  Stora fluffiga skinnsoffor som tar mera plats i rummet än dom erbjuder sittplatser. Men dom får lov att hänga med några år till…tills ruggis är på mera grön kvist.

Nu ringer mat och sovklockan… mellanmål

hej på en stund