…och dragit upp riktlinjer för vårt valarbete Ett riktigt givande och mycket inspirerande möte. Nu ska vi under veckan spåna på uppslag, ideer och  och sen träffs vi igen och slår ihop våra alster och knyter ihop säcken till ett  riktigt väl genomarbetat valmanifest som vi  med stolt het kan ställa oss bakom… Det ska bli riktigt roligt att komma igång…

Det ser jag fram emot.

Smolken i bägaren är att det kommer att krocka med mitt engagemang i Fibromyalgiföreningen. Jag kan omöjligt vara på två ställen samtidigt hur gärna jag än vill så en av dessa två kommer tyvärr att få stå  tillbaka under en period. Och eftersom det är valrörelse bara en gång vart 4 år så är det nog ganska givet vart jag kommer att lägga min energi ett tag framöver… Jag hade hoppats att det skulle falla på en annan dag men så icke fallet… men vilken dag man väljer så är det alltid nån som har svårare och den här gången blev det jag… Majoriteten styr. ’

Det som får stryka på foten är varmavattengympan med fibromyalgiföreningen. Men vi har flera dultiga tjejer som kan sköta den så dets tår inte och faller med mig. Och min egen träning kan jag ta en annan veckodag… Jag har säsongskort på simhallen så det löser sig.

………………………..

Så till en annansak som  legat och grott  i mitt sinne under dagen.

Till er som ondgör er över det faktum att jag råkar vara sjukpensionär vill jag bara säga en sak.

Man väljer inte att drabbas av sjukdom.

Var snäll och hoppa över nedlåtande kommentarer som tex att man måste lära sig vända på pengarna när man uppbär sjuklön.. det vet jag efetra tt ha erhållit sjukbidrag och senare pension sedan 1996 …

…eller ifrågasättande om min arbetsoförmåga. 

Jag har deltagit i Försökringskassans utredning och min arbetsförmåga bedömdes vara, helt obefintlig inom överskådlig tid.

Ingen kan beklaga mer än jag, att min arbetsförmåga felar. Jag har förlorat väldigt mycket på det, och då menar jag inte bara ekonomiskt.

Jag gör mitt bästa för att leva så drägligt som möjligt med den bestående begränsning som biloyckan 1989 gav mig, och de sjukdomar som blivit en följd av detta. Det är tufft och räcker mer än väl. Så spydiga kommentarer från folk som inte känner mig behövs inte.

Jag har idag efter många, många års kamp och en total livsomställning lyckats finna en väg som gör att det känns någorlunda hyfsat att leva. Jag prioriterar att uppskatta det jag har, familj , vänner, mm,  framför att  sitta och gräma mig.

Min dröm är att jag ska hitta en sysselsättnig som passar mig och som jag kan utöva från mitt hem i min egen sakta lunk. Men jag har ännu inte lyckats klura ut vad det skulle kunna vara.

Det var vad jag hade att säga om det.

Hej på en stund