…pälsen på min puppieprincess …. Det har varit frågan under en period nu. Bichon Havainese ska ju ha långhårig päls. Främst om man ska på utställning med sin kelgris, så är det ju en viss rasstandard. Nu har ju inte vi skaffat våran puppie för dens skull utan för sällskapet. Och en långhårig päls kräver mycket pälsvård. Från början tänkte vi nog att vi skulle försöka ha henne långhårig även om det är Mycket jobb, men med tiden har vi ändrat inställning och igår kväll sa maken att:
– jo vi skulle nog ha klippt henne. Men vi kanske behöver gå till veterinären och få en spruta först? 😉 …
Alltså , att vi skulle ta en spruta innan vi klipper hunden , inte hunden …. Hahaha…
Konstaterar alltså att det här nog är en traumatisk upplevelse för maken, så jag passar på när han är ute nånstans ….
Idag tog vi en promenad som delvis gick efter en grusig och lite snöslaskig trottoar ca 200 m och den lilla biten renderade i en precis kolsvart päls. Där var måttet rågat! Som tur är så har vi rätt mycket snö kvar hemma på tomten så några snöbollar jagades i snödrivorna runt huset och det värsta gischet ”tvättades” bort i snön. Men då bestämde jag mig….
Sagt och gjort. Ikväll tog vi en spa-kväll när maken gick på bowlingträningen… Och nu är våran princess nybadad och nyfrissad sånärsom på huvudet. Men jag ska inte klippa så mycket på nosen för jag vill behålla så mycket som möjligt av havanaise-fejset, som jag tycker är helt bedårande…. I och för sig så blir hon ju helt oemotståndlig om jag klipper fram hennes ansikte i en sk valpklippning…. Ja jag får fundera på det!
Så här snygg är man nu iallafall

Efter bild

Efterbild

Förebild