…. väldigt lite verkstad blev det.

Vaknade i morse med en utomjordisk känsla av att min kropp hade övergett mig under natten, då jag var helt bortdomnad . Det tog en bra stund att reka igång sig så att jag kom upp ur sängen… och känslan av overklighet håller i sig då domningen inte vill släppa riktigt. Det tinglar och sticker och värker ordentligt både här och var och man kan inte påstå att känslan är speciellt behaglig…

Detta fysiska tillstånd sänkte mitt humör en aning och lusten att göra "verkstad " försvann som genom ett slag från ett trollspö… Men jag har iallafall försökt diciplinera mig att göra lite nytta…sånt som man inte behöver så mycket fysik för att klara…

Nu är middagen avklarad också och farfar har gått hem till sig och ruggugglan har gett upp för dagen, kurar under en filt på sängen i kuddhavet och väntar  på att mat-o sovklockan ska slå sovdags… Jag vill ha en ny dag, med en ny kropp… (gärna med nya fina höstkläder också…*ler*)

Vi har ännu en flytt framför oss, nämligen vår egen, nu när farfars hus håller på att vara tömt och sönerna har flyttat.  Vi ska anpassa vårt boende efter vår nya familjesituation. Jag får planera och göra listor över vad som ska hända framöver, när gammkroppen tvärvägrar på detta viset. Vi får kalla det "låååång startsträcka". man tänker ut i huvet hur det sak hanteras så när man väl sätter igång vet man precis och då går det på nolltid…

Jag är fortfarande "tom och vemodig" över att mina gossar har "lämnat mamma",  men en bra sak har jag kommit på. När jag vaknar på morgonen så står diskbänken på samma vis som jag lämnade den när jag kröp isäng kvällen innan… Inga spår efter midnightsnacks i form av tallrikar och muggar som översvämmar diskhon eller smulor på bordet…

Nu ska jag kolla på engelska antikrundan…

Hej på en stund