…eller terapeutisk bearbetning, när jag skriver brev, sida upp och sida ner, för att sen riva sönder de fullskrivna arken och slänga bort dom?… Och sen börja om ….
Orden kommer i en strid ström i sån fart så att jag nästan inte hinner skriva ner dom.
Varje bokstav är en tår i det oändliga havet av sorg.

”Man ska ut med skiten ” …” Gå inte och bär något inom dig” det har jag alltid fått höra. Jag har tyckt det själv också, och ändå kommer nu tankar och minnen som jag vet att jag aldrig har orkat ta itu med och bearbeta, i en aldrig sinande ström. Jag har nog inte skött om mig själv särskilt bra. Det har ingen annan gjort heller.
Så….Jag får skärpa mig helt enkelt. Vara mera rädd om mig själv. Sätta gränser och säga ifrån när det inte känns bra.
Jag tar ingen mera skit nu. Det får bli min nya målsättning.

Idag är beställningen på tv- installationen lagd. Det ringde en trevlig karl från kanalbolaget idag. Så nu hoppas jag att han som ska göra jobbet inte är alldeles fullbokad , så att han kommer snart …typ igår hade varit fint. För nu när jag har ställt i ordning i lgh det som går med nuvarande resurser så börjar jag känna mig rastlös…. Saknar TVn . …

Ikväll kommer lilla mamsi. Så nu ska jag gå ner på ICA och inhandla lite mat till kylen. Annars tror hon väl att jag inte äter….

På alldeles egen hand har jag idag, gjort rockad på mina bord. Mitt köksbord har två skivor man kan lägga i för att få det större. Men det ville sig inte göras i köket, som är alldeles för litet, så nu har jag ställt det mindre bordet i köket och det stora står nu som matgrupp i vardagsrummet. Då kan jag duka ut och ha många gäster…det ska bli riktigt nice… Och det är ett måste när alla ungar och mamma kommer hem samtidigt, till olika högtider och så. 🙂
Att jag lyckades mickla mig genom dörröppningen med det stora bordet som är alldeles för tungt för att jag ska kunna lyfta det själv är inget annat än ett litet mirakel. Som tur var så är bordet runt, så jag kunde rulla det på plats…. Jag höll på att ge upp, men sen vet jag faktiskt inte riktigt hur det gick till…. Plötsligt …till slut kom jag igenom dörren.*armarna i luften, skrikandes:-I am invinsible*
Yup!
Jag kunde!
Återigen ett faktum som rular. Skam den som ger sig!