… kommer som ett brev på posten varje vår… Eller som man sa när jag var liten … "örstyngen" … Fetvadd runt öronen och tjock yllemössa i den varma vårsolen var medicinen. Man blev varm och svettig och yllemössan kliade nått historiskt.Man såg ut som ett UFO med stora vita paket runt öronen… Det var inte roligt… Man var inte försjuk för att få stanna hemma från skolan, om man inte hade feber, och det var ju ack så pinsamt att komma och se ut som monstret från Mars  och trött och hängig var man ju även utan feber och därför kanske ännu mindre benägen att stå emot kamraternas gliringar över ens lustiga uppenbarelse.

Ja det är ju vår igen nu så det är dags… men jag hoppar fetvadden…  Aliens återkomst är förbi!

"Kråkhacka"  var en annan grej som var ständigt återkommande när vi var små. Man grävde i kalla bäckar med smältvatten och diverse gyttja med stelfrusna händer och byggde små rännilar mellan jordhögarna. Vantarna var ständigt fuktiga och ibland sjöblöta och iskalla …Men påföljd att man fick kliande, röda och fnasiga utslag på händerna som inte heller var så himla nice… Numera har jag läört mig att hålla mig borta från porlande små bäckar med smältvatten även om jag fortfrande kan minnas vilken dragningskraft det hade. Och hur vansinnigt roligt det var att plaska i vattnet…

  Några små vårtecken som dom som har småbarn, och för alldel lite äldre barn också,  fortfarande får erfara antar jag… Fast det kanske har andra namn idag…