… pyjamasdag. Det har regnat småspik  och blåst iskalla vindar därute, och värken ansätter mina leder i oförminskad styrka och gasar på… Således är ruggugglan inte så värst sugen på att göra ett vitten… Imorse fick jag rulla ur sängen med möda och det tog inte lång tid för mig att bestämma efter att ha tittat i min agenda och konstaterat att jag inte har nått viktigt på gång alls att det är dags för en PJ-dag… sagt och gjort… En stor kopp kaffe (påtår direkt) och tillbaka ner under täcket…

Där har jag tillbringat dagen och med jämna mellanrum smörjt min onda lekamen med beprövade liniment. Något som i sin tur har gjort umgänge med folk som har ett fungerande luktorgan helt omöjlig.  Katterna har också därför flytt till den andra sidan av lägenheten, så jag verkligen fått vara sol allena idag.

Tvn har fått vara min bästa vän istället. Och jag har hunnit se Våra bästa år , Hem till gården (delvis efetrsom jag zappade lite emmellan kanalerna) Makeover home edition,  också bara delvis. I början för att se var dom hamnade och hur det såg ut före, och sen slutet för att se det färdiga reultatet…Likadant med Colin and Justin home heist.  En hel massa strunt har jag alltså hunnit titta på , men också en del  superintressant och bildande…

Dagens Ophra t,ex, som handlade om 60-talets Freedom Riders… nog visste man väl vad det var men att få sätta sig in i och höra berättelserna var, för mig, oerhört givande

(hämtat från Internet)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

År 1961 CORE genomförde en ny taktik som syftar till att desegregera kollektivtrafik i hela söder. Denna taktik blev känd som "Freedom Rides" Den första Freedom Ride ägde rum den 4 maj 1961 då syv svarta och sex vita lämnade Washington, DC, på två bussar på väg till den djupa södern. De avsåg att testa Högsta domstolens dom i Boynton v. Virginia (1960), som förklarade segregationen i mellanstatliga buss-och järnvägsstationer grundlagsstridig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under de första dagarna mötte cyklisterna endast mindre fientlighet, men i den andra veckan ryttarna var svårt misshandlade. Utanför Anniston, Alabama, var en av deras bussar brändes, och i Birmingham flera dussin vita anföll ryttarna bara två kvarter från sheriffens kontor. Med ingripande från det amerikanska justitiedepartementet, var de flesta av CORE Freedom Riders evakueras från Birmingham, Alabama till New Orleans. John Lewis, en före detta seminarieelev som senare skulle leda SNCC och bli en amerikansk kongressledamot, stannade i Birmingham.

CORE Ledare beslutat att låta våldet avsluta resan skulle sända fel signaler till landet. De förstärkte par kvarvarande ryttare med frivilliga, och resan fortsatte. Gruppen reste från Birmingham till Montgomery utan incidenter, men vid ankomsten i Montgomery var de brutalt attackerade av en mobb av mer än 1000 vita. Den extrema våld och likgiltighet lokala polisen föranlett ett nationellt ramaskri av stöd för ryttare, sätter press på president Kennedy att få slut på våldet.

Ryttarna fortsatte till Mississippi, där de uthärdade ytterligare brutalitet och villkor fängelse men genererade mer publicitet och inspirerat dussintals mer frihet Rides. I slutet av sommaren, hade protesterna spridit sig till tågstationer och flygplatser i söder, och i november utfärdade Interstate Commerce kommissionens regler förbjuder segregerade transportmöjligheter.

* * * * * *

MIn kommentar:

Alla var medvetna om att det var ett livsfarligt företag och alla skrev sina testamenten innan dom klev på bussen. Mycket riktigt blev man också stoppade på flera ställen, misshandlade och t.o.m dödade. Dessa Freedom Riders ställdes in efter att en buss hade blivit hejdad och satt i brand och flera av passagerarna brann inne och resten som tog sig ut misshandlades svårt. Men då var det nya ungdomar som organiserade nya bussresor och det öppnade ögonen för det amerikanska folket att segregationen var en dålig ide och saker och ting har sedan dess förändrats i rätt riktining.

Det är alltså 50 år sen man företog dessa bussresor och i samband med det jubileet så har en dokumentfilmare sammanställt en dokumnetär för att berätta historien och ära dom som deltog i kampen, och som satte sina liv på spel för att deras barn skulle få ett bättre samhälle. Dessa människor hyllades som hjältar i dagens Ophra och flera deltog  programmet och kunde berätta sin historia själva…

Gripande skildring och mycket intressant…

Här nedan följer några länkar om ämnet…Det finns om man vill en hel massa mera att läsa om detta om vill förstås… 

Jag är iallfall tacksam över att vi har kommit en bit på vägen sen detta hände, för ingen vill väl leva i ett sånt samhälle idag …eller ? och jag hoppas att vi får se den där dokumentären i svensk Tv snart. Den sändes i USA i samband med 50 års jubileet i Maj i år…

Bilder

CORE, Congress of racial equality

Freedom Riders, Liberty Mutuals

Wikipedia