…tog vi oss idag. Maken kokade kaffe och bjöd mig på säng, vilket alltid uppskattas enormt.

Maken ligger på plus nu kan man säga…;)

Det är på morgnarna som man bäst kan krypa ihop och planera, berätta och dryfta olika saker fram och tillbaka. Med varsin kopp kaffe i hand, knyter vi stärkande band som räcker hela dagen och kanske in på nästa dag.

Sen gick maken för att kolla in  hur det går i bowlingvärlden och jag ligger kvar bland mina kuddar och scannar bloggar och tidningar.

 Jag läste i några kommentarer nånstans, ungefär att för att bli socialdemokrat så behövs inte mer än att ha låg utbildning och kunna kopiera andras bloggar. Jag vet inte om det var mig man åsyftade men jag tog åt mig lite, eftersom det kan stämma delvis…

Jag har ingen högskoleutbildning och jag refererar ofta till andra bloggar som jag tycker är bra… Nu kan jag lite mer än så men i stora drag så…

Det får mig att tänka tillbaka på den tiden när det var läge att söka in på vidare utbildningar och olika skolor efter grundskolan…

Vad villa jag bli? Jag hade nog många ideer om det men en som stod framför alla andra var att bli skådespelare , faktiskt…  och varför ?…kan man fråga sig idag .

Jo , det var så att när jag var i 13-15 års ålder så hade vi en SSU klubb på orten där jag gick skola och  vi bildade en liten teatergrupp för att spela upp små rollspel om utanförskap, klassamhället  och liknande … Dessa rollspel uppförde vi sen på olika ställen bla Västernorrlands SSU distriktkongress  som det året gick i Kramfors. Vi fick stående ovationer och många fina berömmelse ord för vårt framträdande och under en kort period så inbillade jag mig att jag skulle bli en lysande skådespelare.

Nu var det så att mamma och pappa vägrade fullständigt att låta mig åka ifrån orten för att gå skola av två anledningar.

1 Ekonomiska skäl ( vi hade helt enkelt inte råd)

2 Dom trodde nog att jag skulle fördärva mitt liv om dom släppte mig utanför siktet. ( vilket jag nog inte hade gjort för jag hade trots allt en överlevnadsspärr inom mig som gjorde och gör att jag inte ger mig in på vilka dumheter som helst… Men jag tror att mamma och pappa tvivlade lite på just den förmågan om mig vid det tillfället)

Jag hade några andra alternativ också förutom skådespelaresom som man kan räkna som raka motsatsen. men då innebar det också att flytta till annan ort och det var som sagt uteslutet. NU var det väl en guds tur att jag inte slog in på skådespelaryrket för jag hade nog inte blivit nån bra sådan. Det kan jag med lite perspektiv se såhär i efterhand.

Sen var jag kraftigt less på pluggande och hade nog inte kommit på att det kunde vara till min fördel att sätta mig över den ledan ett par år till. Nåväl jag sökte på vårdskolan  och kom in, men upptäckte ganska snabbt att jag inte var funtad för att vara där. Ett sabbatsår blev lösningen och det sabbatsåret pågår fortfarande…Andra kortare utbildningar har kommit i min väg under åren , men någon riktig satsning har inte blivit av. Först för att barnen gick före och sen kom bilolyckan som blev orsak till min whiplash 1989, och förminskade min kapacitet till nära nog noll…

Jag har under hela tiden från grundskolan fram tills min sjukskrivning,hållit mig med olika slags jobb medan jag har funderat på vad jag vill bli när jag blir stor. Allt ifrån anrikningsarbetare ( mineraltekniker fick jag titulera mig som )till dagmamma. Mina perioder av arbetslöshet har varit korta och inte speciellt många fram tills att jag dånade in i väggen 1996 och därefter fick jag slutligen sjukpension 2001 efter flera års kamp för att komma igen… något som inte fungerade så bra. Jag har istället för att satsa på bra utbildning fått kämpa för att överleva  och lära mig att leva med sjukdomar och värktillstånd. Det som grämer mig ibland idag är att jag inte tog bättre tillvara på min chans när jag hade den. Jag skulle ha bitit ihop och koncenterat mig på utbildning när jag var 16-17 år…men då trodde jag ju att jag hade allt tid i världen som alla ungdomar i den åldern tror…

Jaja..så kan det gå och gjort är gjort….

Vad jag har lärt mig under alla åren är att med sunt förnuft kommer man bra långt ändå. och sunt förnuft kan ingen utbildning i världen ge dig. Det måste komma med livserfarenhet och nedärvda gener… och det har jag, både och…

Hej på en stund