… vi idag skulle fira vår goda vän och partikamrat Anita Johansson som fyller jämna år. men vädrets makter är inte nådiga och med -30 grader ger vi oss inte gärna ut på vägarna med det fordon som vi förfogar över… Det är visserligen en alldeles ypperlig svensktillverkad SAAB. Men den är likväl till åren kommen och har vissa defekta detaljer pga av ålder och slitage som gör att man kan aldrig vara riktigt säker  på fordonewts framkomlighet och man vill inte bli stannandes nånstans i den här kylan…

Häromdagen skulle jag skjutsa min moster till sjukstugan i ett akut besök och när jag sätter mig i bilen och ska köra iväg så känner jag hur kopplingen sjunker till botten… Bara så där…Inte kan jag köra utan koppling så det blev till att hasta iväg upp till grannen och låna deras bil… 

Den bilen är av en betydligt yngre årgång än vår, så där ska man låsa upp bilen med en knapptryckning på nyckeln. Om man låser upp dörren med nyckeln så börjar larmet att tjuta… HÖGT… det fick jag erfara då…men jag hade ju inte tid att fundera över såna saker precis då  för moster väntade på mig med oerhörda smärtor, så jag körde iväg med tjutande kärra … Nu tystnade den efter ca 30 sekunder, men när jag skulle öppna dörren och hjälpa moster in i bilen så strtade det igen, vervid hela husets invånare stod vid fönstren och kikade ut och undrade vad som var å färde… PInsamt ? Ja liiiite…Samma procedur när vi kom på sjukan, meb eftersom min prio 1 var att få in moster till erfordelig hjälp så struntade jag i oljudet och låtsades som ingenting… Sen ringde jag och fick reda på vad jag hade gjort för fel och när jag hanterade låset och nyckeln som man tydligen ska på moderna nya bilar så funkade allt som det skulle… PUH!!!! vilket äventyr…

Skammens rodnad lägger isg nog om några dagar, men just nu känns det fortfarande pining att tänka på… Jag tröstar mig med att jag faktiskt vet var tanklocket sitter på bilen … det är inte alla som gör det…

Hej på en stund<3