… har guld i mund…

Hah… klart överdrivet påstående. Visserligen är det inte omysigt direkt att sitta med en kaffekopp och levande ljus i ett för övrigt sovande hus och grunna på olika saker. Men när man är trött som om man skulle ha vakat i tre veckor på morgnarna, då uppskattas nog ytterligare ett par timmars sömn högre…

Ja, man har ju alltid varit en sömntuta på morgnarna. Ohjälpligt från födseln och av ohejdad vana. Tror inte det skulle blivit bättre än om man försökt "hejda vanan".

När barnen var små hade man ju liksom inget val, då var det bara att kliva upp kl 04,30 på morgnarna och se glad ut… Enormt danande för den personliga utvecklingen ba’ så ni vet…Innan barnen kom så var mitt morgonhumör inte direkt smickrande, kan jag säga…PÅ den tiden var det tveksamt om man platsade i möblerade rum i arla morgonstund… Men den attityden fick man snabbt ändra på när man hade en liten bebis i famnen…

Numera när barnen är stora/ utflugna ur boet har jag sakta men säkert börja glida in i ett zombieliknande tillstånd på morgnarna igen. En zombie utan aggressioner ska jag kankse tillägga…Avstängd och funktionsoduglig kankse man kan beskriva det som… Ett tillstånd som endast en ansenlig mängd kaffe kan bota … i bästa fall…  Man har väl aldrig varit nån muntergök i ottan precis… 

På tal om zombies fick jag erfara i går att sonen har en sorts handbok i hur man överlever en zombie. Det säkraste sättet verkar vara handgriplig närkontakt med en Kofot som tillhygge… Max Brookes heter författaren…

Jaja jag vet… jag har sovit för lite nu, så jag svamlar… så går det när man kliver upp för tidigt på morgnarna…

Ner i lopplådan en timme till…snarkofager så ordnar det sig( kanske )

hej på en stund <3