…igen.

Kaffe i muggtermosen (eller heter det termosmugg?) blev det idag. Tack och lov är den efterlängtade helgen här och en härlig arbetsvecka ligger bakom mig. Jag älskar mitt nya jobb, trots pendling och de långa dagarna. Just nu och just här är det så värt det!

Helgen ser ut att ha många trevliga inslag, och då menar jag inte Brännbollsyran. Nä, vi ska upp till ett par vänner halvvägs till Lycksele och om det är bra väder så ska vi till Mårdseleforsen. Oj, vad det ska bli skönt att komma från stan och ut på landet!

Jag har alltid uppskattat naturen och dess effekt på mig, men ju äldre jag blir destomer behöver jag den för återhämtning. Det vill säga mitt liv i stan börjar gå mot sitt slut och vi letar ivrigt efter ett hus på landet. Jag längtar tills jag kan sticka ner fötterna i ett par stövlar, öppna dörren och gå ut i min trädgård. Där ska jag odla alla möjliga godheter. Frukter och bär som jag sedan kan skörda inför vintern och mumsa på under kalla vinterdagar.

För att återknyta till Brännbollsyran så mötte jag en ung tjej på Ö-vik Norra som skulle till Umeå. (Det var då jag kom på att det var Yran i helgen.) Hon fick en strikt order att hålla sig borta från Fysikgränd. Hmm, var det av egen erfarenhet från mammans håll eller är Fysikgränd ett känt fenomen i övriga landet/närmsta städerna? Jag har inget svar på det. Jag tror att jag aldrig varit där under Yran men bilderna från lokaltidningarna har man ju sett och hört av vänner som befunnit sig där. Å andra sidan så har jag aldrig varit en partymänniska, men det, mina kära vänner och bekanta, är ett helt annat inlägg.

Trevlig helg!