Missnöjd?

En väldigt obefogad känsla!

Ja borde juh vara sjukt nöjd med mej själv just nu, men ändå så känner ja mej missnöjd. Bara mitt huvud som spelar mej ett spratt tror jag…blir väl lätt så när man bara ligger hemma.

Idag är de faktiskt TVÅ VECKOR sedan ja bestämde mej för att utesluta nikotin ur mitt liv. Jag har klarat mej än så länge även om de verkligen är en kamp varje dag. Är väl inte direkt nikotinet som är kampen utan mer allt runt omkring som blir jobbigare. Humöret är väldigt upp å ner, tycker synd om folk i min omgivning.

Min viktnedgång står numera på paus…men de ska den inte få göra speciellt länge till. Jag är juh dock så dum och "unnar" mej nå gott ist för att använda nikotin, sen får ja däremot jättedåligt samvete för att ja sabbar min viktnedgång. Ibland tror ja de vore enklare om man va två som kämpade tillsammans, fast ändå inte, ja vet faktiskt inte.

Mitt första mål är iaf att inte använda nå mer nikotin, de är dumt och äckligt!

Mitt andra mål är att fortsätta gå ner i vikt, ja är juh inte nere på min målvikt än så ja måste fortsätta kämpa!!!!!

Idag har ja faktiskt fått hem min underbara och saknade bil.

Nu är hon mindre rostig och väldigt vacker 😉

Har även anmält Texas till utställningen i Sundsvall i början på Oktober. Synd bara att ja inte kan ställa honom själv =(

Nu ska ja återgå till mitt tv-tittande, vill ut på en långprommis med Texas men ja vill inte gå själv då ja inte vet hur ja kommer att må…energin är juh inte på topp än.

 Imorron kommer ja nästintill vara bosatt på sjukhuset. Först ska ja till tandläkaren (tandläkarhögskolan på sjukhuset), sen äre dax för rönken på huvudet och efter de läkarbesök…

Så imorron får ja äntligen höra läkaren säga att ja får gå å jobba igen!! Eller?   Jag vill verkligen tillbaka på jobbet, vill inte gå hemma nå mer.                        Jag har ett underbart jobb med otroligt fina arbetskollegor…saknar juh mitt jobb!

All kärlek till Texas 😉