Carl-Axel!

Hej Carl-Axel!

Här kommer ett svar om Landstingets dåliga ekonomi; om jag uppfattade frågan rätt så var den hur ekonomin blivit så dålig…

Jag skulle nog ganska enkelt svara så här;

För stora utgifter till för liten inkomst! Svårare än så är det faktiskt inte, det har varit dålig hushållning med resurserna.

Vad göra åt det?

Ja, det är däremot en lite svårare fråga, Alliansen kommer med sin budget inom en framtid och då ska jag kommentera det mera.

Men i dagsläget kan jag nog säga så här, en stor organistation har många svarta hål, där pengar försvinner, eller snarare inte utnyttjas fullt ut. Eftersom en person inte kan hålla reda på allt inom ett Landsting utan det finns flera personer som gör olika saker, tar olika beslut och så vidare blir det alltid överlappande ställen som inte riktigt blir så effektiva som man kunde önska. Svårt att ta konkreta exempel eftersom inte heller jag kan hela organisationen (för att vara ärlig kan jag väldigt, väldigt yttepytte lite av den, än så länge). Men jag kan till exempel tänka mig att om man inte har koll på vilka resurser man har på olika avdelningar och inte brukar idka samarbete mellan avdelningar (och således inte kan den andra avdelning) är ju risken överhängande att man går med personalöverskott på den ena avdelning och underskott på den andra och blir tvingade att ringa in folk akut på avdelning två, när det i själva verket funnits utrymme för person A att gå över från avdelning ett till avdelning två istället.  Alternativt om 34 olika personer köper in skrivarpapper och således betalar ett högre pris än om en person köpt in allt papper, ja men typ så tänker jag, att det skulle kunna omfördelas resurser lite och vinnas på det.

Haha, inser nu när jag läser igenom att det låter flummigt som bara den, men det får vara så, tror att jag ungefär fick fram hur jag tänkte.

Sen tror jag naturligtvis i sann förtagaranda inte att alla Landstingets verksamheter behöver vara i offentlig regi utan att privata aktörer kan göra ett lika bra jobb och på så vis blir organisationen som är kvar också mer lättrodd.

Och naturligtvis måste mer makt (och ansvar) flyttas ner på kliniknivå, det är där man kan verksamheten och således även har förslag på förändringar som skulle kunna vara till det bättre, både ekonomisk och patientmässigt.

Slutligen, antar att jag kommer att flumma mer om det här i senare blogginlägg, naturligtvis, men i alla fall det sista jag vill säga nu är nog egentligen bara ytterligare en självklarhet;

Om man hittar och börjar behandla/förebygga i rätt tid slipper man eller i alla fall kommer man senare in i vården, vilket ger både ekonomisk vinst och livskvalitetsvinst för individen!

Så, Carl-Axel, gjorde jag det lite tydligare? Annars får du gärna säga till så ska jag försöka igen! =)

//Alex