Folkomröstningen – Vi har fått det landsting som vi förtjänar!

När landstinget år 2011 fattade beslut om projekt balans kan det ses som ett uttryck av desperation. Under flera års tid hade man misslyckats med att få ett fast grepp om kostanderna inom länets sjukvård och nu skulle man genom tuffa prioriteringar ta sig an denna hala tvål. Landstingets ekonomiska svårigheter  skulle kunna förklaras av den knepiga befolkningsstrukturen i Västerbotten, den skulle kunna förstås som en följd av en måttligt hög landstingsskatt eller som en effekt av obalanser i det kommunala utjämningssystemet och att staten inte är tillräckligt generös med bidrag. Jag hävdar att allt detta spelar roll, men att den främsta orsaken handlar om kontroll och ansvar. Varför röstar man inte bort en majoritet som inte klarar av att sköta den gemensamma ekonomin? Det är givetvis fritt fram för var och en att betvivla Folkpartiets och Alliansens förmåga att göra ett bättre jobb, men sanningen är den att vi inte vet hur det är med den saken. Personligen har jag stor tilltro till mina politiska kollegor i landstinget. Jag är övertygad om att Marianne Normark, Carin Hasslow, Nicke Grahn mfl. skulle göra ett mycket bra jobb om de fick chansen.

När jag nu summerar resultatet från helgens folkomröstning kan jag konstatera följande:

Valdeltagandet blev för lågt för att majoriteten ska se det som legitimt. Ja-röstarna är emellertid för många för att deras vilja bara ska ignoreras. Och… om vi fortsätter att ta landstingsfrågor på så litet allvar att 75% av väljarna inte gitter lägga sin röst, ja då får vi det landsting vi förtjänar. Majoriteten kan då lungt sitta kvar och skylla på andra när de inte klarar sitt uppdrag.

Inför nästa års valrörelse är dock mitt budskap till Peter Olofsson och andra Socialdemokrater:  – Håll i er! Ni sitter inte säkert! När få orkar rösta finns det ändå 53 305 väljare som inte är nöjda med er insats.