Sitter på bussen från Staan (den med hockeylaget) på väg mot Staden (den med björkarna). Nu vankas Nolia i dagarna tre. I mitt politiska blickfång ligger just nu tre särskilt angelägna frågor.

Till att börja med är detta en dag då det känns mycket lämpligt att påminna om att vi aldrig får sluta arbeta för alla männniskors lika rättigheter. I Stockholm går Pride-paraden av stapeln, och den börjar väl nu kännas som en allmänt accepterad folkfest. Skrapar man på ytan kan man emellertid inte ta nånting för givet. Får var och en vara sig själv i Sverige idag? Hur känns det att vara bög eller flata på Nolia? Är man välkommen? Vi får se!

Igår spreds nyheten om Moderaternas nya satsning ”40 förslag för en levande landsbygd”. M visar upp en fruktcocktail av mer eller mindre aptitliga och sockerlagsindränkta landsbygdsidéer. Det är vildsvinsjakt här, poliser där, serviceboenden hit och väldigt låga arbetsgivaravgifter dit. Programmet ÄR ett viktigt initiativ från ett parti som på riksplanet ofta glömmer bort att Sverige är mycket större än sina storstäder. Tyvärr utstrålar det dock en tveksam övertro till politiskt finlir och social ingenjörskonst. Dessutom verkar programmet utgå ifrån att lanbsbygden… – Ja, det är väl ungefär bönder det? Till Nolia kommer det många människor från hela Västerbotten, till stora delar en obändig landsbygd. Det ska bli roligt att diskutera landsbygdspolitik med dem.

Vissa politiska frågor är liksom alltid inaktuella. De lever förvånansvärt väl, trots att de ständigt förväntas dö ignoransens kvävningsdöd. Sveriges internationella bistånd är en sådan fråga. Det finns många olika sätt att få en inblick i vad svensk biståndsarbete kan innebära, men jag vill just nu rekommendera Helena Thorfinns roman ”Innan floden tar oss”. Där får du en levande skildring av det komplicerade, men angelägna biståndsarbetet, och hur det kan arta sig i ett land som Bangladesh. Som så många andra liberaler menar jag att vi lever i en gemensam värld, där vi har ett kollektivt ansvar för att alla männsikor ska få tillgång till samma mänskliga rättigheter. Ibland kan man tappa modet och tänka att världen är mycket stor och moder Svea ytterst liten. Hur sant det än är vill jag vara en av dem som håller biståndspolitikens fana högt. Vi får helt enkelt se till att vädra ut en hel del gammal skepcis och missnöje ur biståndspolitikens olika rum, allt annat är en verklighetsflykt.

Vi ses på Noliamässsan!