En liten hund?

Det började väl egentligen när Ann flyttade in. Med sig hade hon en hund. Jag var måttligt road, to say the least. Det tog väl ett år eller så innan jag kunde slappna av i samma rum som Hunden. Men det tog sig och det är klart, jag är ju en big softie. Klart jag älskade byrackan. Tyvärr klarade han inte av stress så bra så Ann beslutade att ta bort Dinio förra hösten.

Sedan dess har vi varit hundlösa.

Först var det mycket ledsamt, men samtidigt mycket skönt att slippa oroa sig och stressa hem efter jobbet varje dag. Men nu har det ju gått ett tag. Jag tänker att Ann är ju en sån där hundtjej egentligen, hon borde ha en hund. Och jag, jag är ju en big softie.

Imorse så läste Ann VF som vanligt och så sa hon, har du sett Anna, det är Yorkshirevalpar ute i annonsen. Och så visade Ann den sötaste lilla hund jag sett. Klart jag föll som en sten. Sen kollade jag på bilderna i annonsen på webben och då blev det ju inte bättre. Sen var jag tvungen att ringa och fråga lite. Ja, om det var flickor eller pojkar, om de fortfarande var kvar och hur mycket de kostar.

Vi har inte bestämt än om vi vågar gå och titta på dem. De är så dödligt söta att om vi går dit så kommer vi nog inte därifrån utan en liten valp i famnen.