Gråtfest

Nej, jag tror jag måste gråta en skvätt.

När jag kom hem vid lunch hörde jag lång väg att Evert stod och grät och skällde när han hörde att jag var på väg upp för trappen. Vilket himla elände. Han grät och gnällde när jag gick och det var alltså flerfaldigt värre när jag kom. Evert som ju aldrig har haft något problem med att bli lämnad, vad har det tagit åt honom? Jag såg honom på kameran idag också. Antingen satt han vid gallret och väntade eller så satt han under bordet och tryckte. Lilla, lilla Evert. Vilket elände.

Åh vad det värker i matte-hjärtat!