Gäsp

Dagens match kändes som ett 57 minuter långt sömnpiller innan Löven lyckades etablera tryck och det i alla fall blev lite spännande. Då åkte man skridskor, hittade varandra med passningarna och fick fram en del bra avslut.

Innan dess var framför allt passningsspelet helt bedrövligt. Antingen hamnar passningarna på skridskorna eller för långt fram. Och gör de inte det kommer det till en helt stillastående spelare helt utan möjlighet att göra något bra med pucken.

Det fysiska spelet var helt obefintligt. Ville Vikeväinen såg lite grinig och förbannad ut men det är alldeles för få som känns taggade och tar närkamperna.

Inte heller AIK imponerande. Man glimtade till ibland genom Johan Ryno, tvillingarna Ahlström eller Henrik Eriksson, men annars var det rätt sömningt även där.

Nej, det var ingen kul kväll på arenan.

Trist för Löven också att det värsta som kunde hända hände. Patrick Galbraith, som varit lagets genomgående bästa spelare under säsongen, fick kliva av när han blev pååkt av Ville Vikeväinen. Då Thomas Sehlstedt är långtidsskadad fick J20-målvakten Marcus Nyberg komma in och göra debut.

Dock kändes det inte som att Galbraith åkte på något allvarligt, kanske en hjärnskakning som värst. Men det skriver jag utan att ha fått några rapporter från omklädningsrummet.

Johan Svedberg fick pris som matchens spelare, jag hade gett det till Galbraith men Svedberg hade nog varit min tvåa. Tomi Mustonen en av få som tar farliga avslut, men han är för ojämn.

Kedjan med Enström-Koponen-Isaksson hade några fina kombinationer men även de föll långa stunder ur matchbilden.

Pontus Johansson fick göra debut men kan knappast vara nöjd. Var dessutom skyldig till AIK:s 4-2-mål när han tappade pucken till Dick Tärnström som la in den i öppen bur.