Idag är det den internationella handikappdagen!

Denna artikel var inne i Göteborgsposten idag med anledning av den internationella handikappdagen.

Idag är det den internationella funktionshindersdagen och behovet av att lyfta fram situationen för personer med funktionsnedsättning är fortfarande stort runt om i världen och i Sverige. Personer med funktionsnedsättning drabbas av fördomar, diskriminering och hindras från att delta i samhället. Därför behöver vi uppmärksamma situationen för denna grupp individer och respekten för allas mänskliga rättigheter.
I vårt eget land får vi inte glömma hur det sett ut under historien. Personer med funktionsnedsättning låstes in på fängelseliknande anstalter. Institutionaliseringen syftade ibland till att skydda individerna från övriga samhället, men många gånger också för att skydda samhället från personer med funktionsnedsättning. Personer med psykiska sjukdomar eller utvecklingsstörning utsattes för vetenskapliga experiment – utan att de eller någon anhörig tillfrågats. Långt in på 1970-talet steriliserades människor på grund av sin funktionsnedsättning.
Sverige var unikt i världen då riksdagen i början på 90-talet röstade igenom LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) och LASS (Lagen om assistansersättning). Det var Folkpartiet och dåvarande socialminister Bengt Westerberg som drev igenom lagarna och de är än idag viktiga frihetsreformer som har stor betydelse för att personer med funktionsnedsättning ska kunna skapa sig så bra livsvillkor som möjligt. Lagarna har gett människor större makt och ett ökat självbestämmande över vardagen.
Idag är det en självklarhet att funktionshinderspolitiken bygger på full delaktighet, jämlikhet och alla människors lika värde. För det handlar om mänskliga rättigheter. Och det är av yttersta vikt att detta perspektiv finns med när stöd och behov diskuteras.
Men listan på områden där situationen för personer med funktionsnedsättning är sämre än för befolkningen generellt kan tyvärr göras lång. Hälsosituationen är sämre än för resten av befolkningen. Personer med psykisk funktionsnedsättning får sämre vård än andra. Utbildningsnivån och sysselsättningsnivån är lägre.
Vi måste bli bättre på att ta tillvara alla individers kraft och potential. Det är viktigt för den enskilde individen, men det är också viktigt utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. Diskriminering, bemötande, utbildning och arbete är bara några områden som vi måste fokusera på.
En särskilt viktig fråga är tillgängligheten. Ett tillgängligt samhälle är centralt för människors självbestämmande och delaktighet. På område efter område ser vi hur personer med funktionsnedsättning utestängs från att delta i samhället. Ännu fler riskerar att utestängas när vi lever allt längre.
Tänk om fler kan komma in och delta på arbetsplatser, skolor, offentliga platser, kollektivtrafik och ta del av internettjänster. Tänk om vi kunde bygga rätt från början så att tillgängligheten blev bättre. Det skulle bli så mycket enklare och så många skulle tjäna på det. I ett tillgängligare samhälle kan fler med funktionsnedsättningar arbeta, slippa bidragsförsörjning och i stället bidra med sin kompetens. Tillgängliga verksamheter upplevs ofta som bättre även av människor som inte har funktionsnedsättningar. Det är många som uppskattar en avfasad trottoarkant, en hiss, en tydligare tidtabell eller annat som kan göra verksamheten tillgängligare för fler.
Diskrimineringslagstiftningen behöver därför stärkas. Genom att lagstifta mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet får människor ett verktyg att agera. Och det är också ett sätt att markera att självklara åtgärder mot att utestänga inte ska vara en gåva från goda givare, utan en rättighet. Folkpartiet har drivit på för att bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering och regeringen har nu enats om att återkomma till riksdagen med ett lagförslag i frågan.
Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. För oss är det självklart att vi inte vill ha ett samhälle som låser in och begränsar människor utan ett samhälle där fler kan delta utifrån sina förutsättningar och där alla individer bemöts med respekt.
Erik Ullenhag
Integrationsminister (FP)
Maria Lundqvist-Brömster
Riksdagsledamot och talesperson för funktionshinderfrågor (FP)