Igår presenterade BRIS sin årsrapport som bland annat visade på att när barn kontaktar BRIS så är det kärlek, mobbning, skola och ensamhet som är de dominerande områdena som man vill prata om. Mobbning har ökat trots likabehandlingsplaner mm. Regeringen har satsat på elevhälsan och tydliggjort elevhälsan i skollagen.

Många barn som mobbas lever i dubbel utsatthet, både i skolan och i hemmet.

Återigen försöker Lennart Holmlund att göra billiga politiska poäng även av denna så viktiga fråga. Jag har arbetat inom BuP, som kurator i skolan och inom socialtjänsten, jag har under årens lopp försökt att närvara när BRIS presenterar sina årsrapporter och jag kan tyvärr konstatera att detta är inget nytt problem. Barns psykiska hälsa har varit instabil under lång tid, detta är tyvärr ingen tröst utan snarare tvärtom. Det är beklagligt att vi vuxna sviker.

Jag skulle vilja fråga kommunalrådet Lennart Holmlund: hur ofta tar ni beslut där ni aktivt tar hänsyn till barnkonventionen? Kommer du att öka bidraget till BRIS? Hur ser det ut med elevhälsan på Umeås skolor? Fick höra att elevunderlaget för en psykolog kunde vara 1600 elever. Vad kan man då upprätthålla för kvalitet? Vilket stöd kan man ge och hur kan man arbeta förebyggande för att främja en god psykisk hälsa hos våra barn och ungdomar?

Vi vuxna måsta finnas till för våra barn och unga, vi politiker måste ta vårt ansvar! Att försöka göra billiga politiska poäng kring barn och deras psykiska hälsa är minst sagt osmakligt!

Socialstyrelsen presenterar idag en nationell granskning av de verksamheter som ansvarar för vård av barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Den visar att det på många håll i landet saknas förebyggande och tidiga insatser för barn och ungdomar som inte mår bra psykiskt. Det saknas klara uppdrag och ansvarsförhållanden mellan verksamheterna inom och mellan kommuner och landsting. Det är illa att psykiskt sköra barn ska behöva hamna mellan stolarna på grund av att det förebyggande arbetet och tidigare insatser för barn och ungdomar är alltför uppsplittrat på för många händer.

Det bästa vore att samla BVC, socialtjänstens förebyggande verksamhet, ungdomsmottagningen och BuP under ett tak. Elevhälsan ska också ha en del av sin arbetstid vid denna samlade barn och ungdomshälsa- " Ung Hälsa".’

Barn och ungdomar ska garanteras det stöd de har rätt till.  Trots att det funnits en lag om samverkansavtal mellan huvudmän sedan 2003 så drabbas våra barn och ungdomar på detta sätt. I Västerbottens läns landsting har antalet läkare vid BuP minskat . Vad gör landstingets politiska ledning för att behålla personalen vid BuP? Hur samverkar man med kommunerna? Frågelistan kan göras oändlig. I avvaktan på svar väntar många barn och ungdomar med psykisk ohälsa på att få en kontakt med BuP.